| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÅNGA, v., o. BRÅNGAS, v. dep.; ipf. -ade(s).
(†) bråka, brottas, hafva besvär (med ngt).
a) intr. Heiduker månge / Som .. begynte till att brånge / Att een af them genom fönstret språng. PolitVis. 201 (c. 1598).
b) dep. PErici Musæus 2: 146 b (1582). Prästen .. skall hela Wekan brångas med Postillan, innan han kan minnas uthan sin Lärefaders föreskrefne Predikan. Kempe Proberugn A 5 a (1664). Ihre 1: 263 (1769).
Spalt B 4441 band 5, 1924