| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÄDDA bräd3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera knappast br.) till BRÄDD 1: förse med kant l. ram l. infattning, kanta; äfv. bildl. Linc. (1640). (Isen) har alla Strander bräddat. Rosenhane Ven. 63 (1680). 2NF 28: 326 (1918).
a) (i högre stil) fylla ända upp till l. öfver brädden, råga; stundom närmande sig bet.: fylla i, iskänka; ofta i förb. brädda (ett kärl osv.) med (ngt); i p. pf. i adjektivisk anv. ngn gg i förb. bräddad af (ngt); ofta (i sht i p. pf.) bildl. i fråga om känslor l. stämningar o. d.; i sistnämnda anv. stundom abs. i p. pf.: full, hel, förtätad, intensiv, i ssgr ofta: -mättad. Lind (1738). Tvenne kistor, / Bräddade med allt hans silfver. Oscar II I. 2: 153 (1859, 1886). Den lilla stadens solsken blir bräddadt med ro och dess skugga med svalka. Levertin Diktare 69 (1898). Skulle icke min lycka vara lika bräddad (om min älskade icke kom, men drömde om mig)? Hallström VenezKom. 80 (1901). (Vissa personers) oro .. behöver (blott) en obetydlig påspädning för att bräddas till ett utbrott. VerdS 153: 32 (1907). I ingen af .. (Idunadikterna) är .. stämningen så bräddadt rik (som i Geijers ”Vikingen”). Böök Geijer Minn. 40 (1915). Hans röst (var) så bräddad av ömhet. Oterdahl Skram 119 (1919). — jfr FULL-, INNEHÅLLS-, STÄMNINGS-BRÄDDAD.
b) (†) fylla blott till kanten; i p. pf. med adjektivisk anv. Jag får intet annat (i tionde) än bräddade skieppor. VDAkt. 1709, nr 261. Det .. sist islagna kolmåttet (hade) hunnit nedsjunka så, att ässjan åter var jemt bräddad. Uhr Koln. 143 (1814). Om en tunna kol är bräddad, d. ä., enligt den hundraåriga författningen, hvarken rågad eller struken. JernkA 1826, 1: 338. Jfr Bergv. 1: 546 (1703), som synes innebära att vid kolmätning uppskjutande större träkolsstycken skulle plockas i de större tomrummen som syntes upptill o. ingen råga påläggas, men heller icke afstrykning äga rum.
3) (†) motsv. BRÄDD 4 b; med afs. på dike: förse med (så l. så beskaffad) slänt. Diket bör .. vara .. så bräddadt, at det kan (be)sås nästan ända til bottnen. Brauner Åker 16 (1752). Därs. 95.
Spalt B 4453 band 5, 1924