| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÄKA, v.3, l. BRÅCKA; impf. -ade.
(†) locka på boskap. (Människorna) gingo (midt i januari) walla, lillade (dvs. lullade) och bråckade lijka som om Sommaren. Gyllenius Diar. 283 (c. 1670). (Herden) hade en hög och dånande Röst, och språng all Boskapen i hoop, när han bräkadhe. Verelius 50 (1681; isl.: hooadi).
Spalt B 4464 band 5, 1924