| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÄMA brä3ma2 (rimmande med bl. a. demma (dvs. dämma) Arvidi 56 (1651)), v. -ade. vbalsbst. -NING (stundom konkret, DA 1824, nr 5, s. 12); -ARE (†, Linc. (1640; under limbolarius)).
förse med bräm; vanl. i p. pf. med adjektivisk anv. i förb. brämad med (förr ngn gg af) ngt.
1) (i sht i skriftspr.) motsv. BRÄM 1; stundom, i sht i bildl. anv. (jfr 3), närmande sig bet.: pryda, smycka, sira. VarR 19 (1538). Jorden war (före tredje skapelsedagen) .. / .. intet prydd och brämat, / Med Blomster, Gräs och Fröö. Spegel GV 33 (1685). Mattor, brämade med silverskir. Heidenstam Svensk. 2: 59 (1910). — jfr GULD-, HERMELINS-, PURPUR-, PÄLS-BRÄMAD. — särsk. motsv. BRÄM 1 slutet. Den lilla med svandun brämade mössan. Wetterbergh Past. 147 (1845). Bååth WagnerS 4: 96 (1908).
2) (numera mindre br.) bot., zool. motsv. BRÄM 2. Alla opara fenor (äro hos blågyltan) brämade. Nilsson Fauna 4: 265 (1852).
3) (i sht i vitter stil) motsv. BRÄM 3: kanta. En himmel / .. Brämad af .. morgonens guld. Stagnelius (SVS) 3: 70 (1817). Kajen (i Gäfle) brämas af en mängd ångare och segelfartyg. Torpson Norden 230 (1887).
Spalt B 4465 band 5, 1924