Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BULA bɯ3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. bule (som dock möjl. delvis motsvarar BUGLA, sbst.); sannol. efter mnt. būle; jfr äfv. holl. buil, t. beule (fht. būlla, biulla), eng. boil; ordets grundform är oviss, o. förhållandet mellan dess former i de olika germ. spr. oklart; till den ieur. roten bhel. — Jfr BULEN, BULNA]
1) (numera föga br.; jfr dock b, c) rundad upphöjning (l. inbuktning), särsk. på en för öfr. jämn yta; ansvällning, knöl. Bula på träd. Meurman (1846). Välväxt man har en sabla bula / uppe på sidan vid plånboksfickan. Karlfeldt FridLustg. 71 (1901). — särsk.
a) (†) om till prydnad afsedd, gm drifning l. dyl. åstadkommen upphöjning å metallpjäs (i sht gotisk pokal); jfr BUCKLA, sbst. 1 a. 1Kon. 7: 31 (Bib. 1541, 1703; Bib. 1917: utsirningar). Ett förgylt credentz med bulor. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 11.
b) (numera mindre br.) om vanställande (ut- l.) inbuktning på (metall)yta, i sht sådan som uppkommit gm slag l. stöt; jfr BUCKLA, sbst. 1 b. RP 8: 337 (1640; i bild). Valdthorn af messing, med bulor och erg. Bellman 3: 42 (1790). SDS 1897, nr 484, s. 2. — jfr SKOTT-, SLAG-BULA.
c) (fullt br.) om gm stöt l. slag l. insektstyng l. dyl. uppkommen svullnad på människo- l. djurkropp, kula; förr äfv.: förhårdning, valk. Få en bula i pannan. Det slog (förr äfv. löpte, stötte) upp en bula i pannan efter stöten. Fosz 440 (1621). Min hand .. / Af arbete fått mången bula. Arnell Scott 120 (1829). Esther (hade) .. stött en bula i pannan. Forssman Gret. 44 (1897). — jfr FROST-, VAR-BULA.
2) (†) blåsa, bubbla (jfr BUBBLA, sbst. 1). (Om urinen innehåller) Bulor j watnet vpblästa. BOlavi 197 a (1578). — särsk. om blåsa i glasvaror. Serenius (1741). Weste (1807). Schulthess (1885).
Afledn.: BULA SIG, v. (numera föga br.) till 1 c: svälla upp o. bilda en bula. Lindfors (1815). Dalin (1850). —
BULAD, p. adj. (†) till 1 a. Et bulat Sölfbälte. DiplDal. 2: 212 (1533). —
BULIG, förr äfv. BULOT, adj. (bulig 1745 osv. bulott, n. 1561).
a) (†) till 1 a. Ett förgyltt bulott credenntz. BtFinlH 4: 6 (1561).
b) (numera föga br.) till 1 b. Juslenius (1745). Östergren (1917).
c) (numera föga br.) till 1 c. Dähnert (1746). En Vägg, där mången stöter pannan, / Så at hon bulig blifva plär. Strand Tidsfördr. 2: 36 (1763). Östergren (1917).

 

Spalt B 4564 band 5, 1924

Webbansvarig