Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BULEVARD bul1eva4rd, stundom -var4d; ngn gg med franskt uttal (-var Andersson (1845), Ekbohrn (1904)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. o. ofta ännu skrifvet bou-. -art Pfeiffer (1837), Ekbohrn (1868; jämte -ard))
Etymologi
[af fr. boulevard, ä. fr. äfv. -vart; i sin tur lånadt från t. bollwerk (jfr BÅLVERK. sbst.2); de äldsta bulevarderna i Paris utgöras af de forna stadsvallarna]
1) (†) förskansning, fästningsvall; äfv. bildl.; jfr BÅLVERK, sbst.2 1. (Engelsmännens) public spirit .. är den kraftigaste boulevarden för desse insulairer. HSH 7: 265 (c. 1750). SP 1779, s. 558 (i Paris).
2) större, med träd planterad (på vissa orter äfv. trädlös), vanl. till promenerande l. flanerande flitigt använd gata; jfr ESPLANAD 2. DA 1825, nr 240, s. 1 (i Uppsala). (Han) Flanerade upp och ned för Boulevarden. Hansson Res. 1: 43 (1895; om en trädlös gata i Lund).
Ssgr (till 2): BULEVARD-BLAD. = -TIDNING. Annonser som söka sig väg till allmänheten genom bulevardbladens smutsiga kanaler. Kaufmann Frankr. 157 (1883). Sylwan ModPress. 71 (1906). —
-FLANÖR. sysslolös person som flanerar på en storstads bulevarder (o. tillbringar sin mesta tid där). Quiding Natt 49 (1899). —
-SPRÄTT. jfr -FLANÖR. Rydberg 8: 221 (1871). —
-TIDNING. eg.: tidning som (hufvudsakligen) söker sin läsekrets bland bulevardflanörerna; tidning (vanl. veckotidning) som i kåserande form behandlar dagens samtalsämnen; ofta med klandrande bibetydelse; jfr -BLAD.
Afledn.: BULEVARDJÄR, m. (numera föga br.) bulevardflanör. Kaufmann Frankr. 271 (1883). SD(L) 1905, nr 97, s. 2.

 

Spalt B 4566 band 5, 1924

Webbansvarig