| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BULJON buljω4n, r.; best. -en, hvard. äfv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er, förr äfv. -s (c. 1790—1845). (ofta helt l. delvis stafvadt på franskt sätt)
(i sht i fackspr.)
1) (numera knappast br.) på kläder o. d. ss. prydnad anbragt yfvig(t) veck l. garnering. KonstNyhMag. 1: 20 (1818). SthmModej. 1845, s. 16. jfr: Balklädningar garneras med bouillonnés af tyll. JournKonstModSed. 1815, s. 96. — jfr TYLL-BULJON.
2) till gulddragararbeten (epåletter, fransar, tofsar osv.) användt fabrikat, bestående af spiraler af fin guld-, silfver- l. mässingstråd, kantilj; äfv. snörm. om hvarjehanda knypplade l. drejade snören af silke o. d.; jfr KRUS-GULD, -SILFVER. Guldepåletter med fransar och bouillons. Lundin (o. Strindberg) GSthm 391 (efter handl. fr. c. 1790). Klint (1906). — jfr GULD-BULJON.
Spalt B 4567 band 5, 1924