Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BURDUS burdɯ4s, adv. o. adj. -are; till adj. hvard. äfv. adv. -T.
(hvard.)
I. adv.: utan dröjsmål l. betänkande l. omständigheter l. försyn l. krus; helt plötsligt, tvärt, på ögonblicket; rakt (fram), direkt; handlöst; bryskt. Gå burdus på ngn, på en sak. Gå burdus tillväga. Falla burdus i backen. Satan .. baadh honom (dvs. Jesus) springa uthföre (templets tinnar) buduus. VDAkt. 1678, nr 284. (Han) kastade .. (karlen) burdus utför trapporna. Topelius Fält. 5: 175 (1867).
II. adj.
2) som är rakt på sak l. (mer l. mindre klumpigt l. hänsynslöst) rättfram, brysk, framfusig, gåpåaraktig, plump. Med sitt friska, något burdusa sätt vann A. kamraternas sympatier. Ni är burdus; gå finare till väga. Hagberg Shaksp. 7: 153 (1849). Hans metod är en smula burdus. Cavallin Kipling Gadsby 110 (1897).
Spalt B 4596 band 5, 1924