Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUT bɯ4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äfv., i bet. 1 slutet, BUTA, r. l. f., anträffadt bl. i best. -an.
Ordformer
(but 1681 osv. butan, best. sg. 1705. biuten, best. sg. 1691)
Etymologi
[jfr sv. dial. but(e), tjock klabb, klump, äfvensom isl. butr; sannol. i afljudsförhållande till isl. bauta, fht. bozan, feng. beatan, eng. beat, stöta, slå (jfr BAUTASTEN)]
1) (i vissa delar af Sv., starkt bygdemålsfärgadt) (rundadt) stycke, klump, klimp; stundom elliptiskt för ngn ssg. Den (krappen räknas) .. för bäst, som .. faller i fasta butar eller klimpar. VetAH 1755, s. 123. Törneros Bref 1: 104 (1825). Dalin (1850). Arrhenius Jordbr. 1: 103 (1859). jfr IS-, MOLN-, SLAGG-BUT. särsk. (†) bildl.: det väsentliga af en sak, kärna, ”knut”. Hertiginnans giftermål är butan af alt samman. Bark Bref 2: 3 (1705).
2) (förr) metall. om den vid butsmide i hammarsmedshärden afsvalnade färskjärnsklimpen. Rinman 1: 343 (1788). Förut (var det) vid Bruket (Fagersta) sällan möjligt att .. koka jernet, utan plägade det .. gå i but. SvLittFT 1834, sp. 746. jfr FÄRSK-BUT.
3) tegel. ämnesstycke till taktegelpanna. Gundberg Tegel 19 (1860).
4) (på Öland) om de skarpkantiga kalkstensblock hvari kalkstenshällen på somliga ställen (till följd af landisens verksamhet) är sönderbruten. 2NF 4: 679 (1905).
5) (†) afskildt, mindre jordområde. Verelius 151 (1681).
6) (†) i ring lagd mängd af segelgarn l. dyl. Rålamb 10: 52 (1691).
Ssgr (till 2): BUT-FÄRSKNING. (förr) metall. = -SMIDE. JernkA 1823, s. 106. —
-SLAGG. (förr) metall. Butslagg är den (slagg) som uti små klimpar upbrytes utur härden. Rinman 2: 704 (1789). —
-SMIDE. (förr) metall. en afart af det numera obrukliga tysksmidet, bestående däri att det i härden nedsmälta tackjärnet, utsatt för inverkan af hettan från blästern, men utan att bringas till kokning, färskas o. samlas i en stor klimp; motsatt: koksmide. Bergv. 2: 640 (1753). Rinman 1: 343 (1788). ngn gg oeg., liktydigt med: sulsmide. Det här (vid Liljendals bruk) brukliga smidet .. är kändt under namn af Sul-smide. En del smeder kalla det But-smide eller Råbut-smide. JernkA 1824, s. 169.
Afledn.: BUTARE, m. tegel. till 3: arbetare som slår det fyrkantiga taktegelämnet l. ”buten”, tills det erhåller storleken af en taktegelpanna. Gundberg Tegel 19 (1860).

 

Spalt B 4616 band 5, 1924

Webbansvarig