Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUTTA but3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Palmcron SundhSp. 107 (1642)) ((†) -rar (BrölBesv. 196 (c. 1670; i handskr. B)); -er (BrölBesv. 196 (c. 1670; i handskr. C)); med t. pl. butten OxBr. 11: 761 (1640), Fischerström Mäl. 194 (1785)).
Ordformer
(butte Spegel (1712). buttrar, pl. (c. 1670). bytte Serenius Lll 2 b (1734). bötta Roland Minn. 49 (c. 1748: hälleböttor))
Etymologi
[af t. butt(e), flundrefisk, trol. afledn. af nt. butt, klumpig, trubbig (se BUTTER)]
(i vissa trakter) flundrefisken Pleuronectes (Rhombus) maximus Lin., piggvar. OxBr. 11: 761 (1640). Butta kallades här (dvs. på Gottland) et slags Flundror, som hade Ögonen på vänstra sidan, hvilken sida var grå och utan fläckar. Linné Gothl. 208 (1745). Hedberg Maupassant 22 (1884).

 

Spalt B 4621 band 5, 1924

Webbansvarig