| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUTTER but4er, adj. -tre32, -tra32; -trare302. adv. -T; förr äfv. BUTT, adj. -are (Roman Holb. 107 (1746)). n. o. adv. =.
1) (†) ’trubbig’, dum, inskränkt, enfaldig; grof, obildad, ohyfsad, plump, burdus. OxBr. 3: 127 (1627). Om hon (dvs. den tilltänkta) befins wara .. dum, butt och oförståndigh j taal. Barckhusen Cotossichin 153 (1669). Sylvius Mornay 161 (1674). Ther (i Indien) är ett slags grofft, butt och wildartat Folck. Sylvius Curtius 599 (1682). (Fr.) brusquement. (sv.) hastigt, buus, butt. Mont-Louis FrSpr. 77 (1739). Som en dryg och butt Skatte-Bonde i en Gästebuds-stufva tränger sig igenom förnäma Gäster. Loenbom Anecd. I. 6: 100 (1771).
2) trumpen, kärf, (sur)mulen, fåordig, torr; ngn gg närmande sig, i ä. tid stundom öfvergående i bet.: tvär, sträf, barsk, vresig; om min, ton, beteende o. d.: som verkar l. vittnar om l. är förbunden med butterhet. Han är en hedersman, fast litet butter i sitt sätt. En allvarlig, nästan butter min. Gossens uppsyn var mera butter än bedröfvad. En butter rättframhet. Svara buttert i en afvisande ton. Hans Person syns altid butter, / Fast han skiönt är ödmiuk nog. Runius Dud. 2: 196 (1706). Butter som en Tjur. Broman HelsB 280 (1713). Det är en sak, svarade .. (värdshusvärden) på sin butta Holländska. Säfström Banquer. H 1 a (1753). Engelsman är .. butter och påckande. Wallenberg Gal. 175 (1771; uppl. 1921). Han är så butter, så att han skrämer mig så lätt. Gustaf III 3: 19 (1783). I Hwassers samtalston låg något trohjertadt buttert. CVAStrandberg 1: 353 (1862). Han var mulen och tyst, han var butter och tvär. Fröding Stänk 78 (1896). För obekanta föreföll han .. reserverad och ordkarg, till och med något butter och otillgänglig. Hagström Herdam. 4: 185 (1901).
1) (†) till 1. Ruder Snillev. 86 (1737). De Gemenare (finnarna) beskyllas .. för någon butterhet i sina Seder. Voltemat Statsk. 3: 111 (1742). Regnér Begr. 170 (1780).
2) till 2. Oblidhet, tvärhet, butthet. Lind 1: 1693 (1749). HSH 9: 95 (c. 1750). Ack hvad han är god och vördnadsvärd, oaktat all sin butterhet, den der Generalen! Björn Medb. 42 (1789). Koch Timmerd. 71 (1913). —
Spalt B 4621 band 5, 1924