Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÅRA, f., anträffadt bl. i pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna) bårå; biform till BJÄRE]
(†) bjäre. Mon hon (dvs. häxan) båror har, som öka miölk och smör? Kolmodin QvSp. 1: 409 (1732).

 

Spalt B 4708 band 5, 1924

Webbansvarig