| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÅTA bå3ta2, v. -ade ((†) pr. -er Swedberg Cat. 47 (1709), Bellman SkrNS 1: 202 (1757; rimmande med gråter)). vbalsbst. -AN (se nedan under afledn.); jfr BÅTA, sbst., BÅTNAD.
1) få vinst l. fördel, förtjäna, vinna; numera bl. i vissa trakter, hvard., i förb. båta på ngt. Huar szamme Söffuerin norby wille .. giffua sig her noger stædis in j landit .. wela the thaa .. fölgie honum saa wth ighen att han föga baatha schall. GR 3: 54 (1526). Oansedt pungen på denna longa resa inthe båtar. OxBr. 3: 88 (1625). Wij mehra skada oss än båtha ther på. RARP 6: 93 (1657). En .. Huushållare .. måste äfwen och samma Opsicht hafwa med Lamb (osv.) .., så att han .. där af .. må båta till Salu, Kökz och Boo. Rålamb 13: 100 (1690). Bergklint Vitt. 56 (1774). Det är ett gammalt .. bruk i Sverige, att medelst presterlig befordran belöna vetenskapliga förtjenster, ett bruk hvarpå kyrkan föga båtar. BL 10: 355 (1844). — särsk. (enst.) med obj.: vinna. Then fromme Mannen (dvs. Krysostomus) .. båtade Christo ganska monga. Schroderus Os. 1: 577 (1635).
2) (†; jfr dock a) gifva l. bringa (ekonomisk) vinning l. vinst l. fördel; gifva i vinst, inbringa. OPetri Ed. C 1 a (1539). Hwadh båtar thet, at wij hållom .. (Guds) bodh? Mal. 3: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: vad vinning hava vi därav). Sådanna marknader båthe grannarne och skada oss. RP 7: 134 (1638). Herrehyllest bååtar offta .. (dvs.) Dhen som kan haa höga Herrars gunst och favor, han förlohrar dher intet medh. Grubb 320 (1665). (Tjänsten) båtar mig aldeles intet. Dalin Arg. 1: 166 (1733, 1754). Weste (1807). Lindfors (1815). — särsk.
a) (numera knappast br.) i p. pr. med adjektivisk bet.: (vinst)gifvande, inbringande, indräktig, lönande, fördelaktig. Någon handel eller båtande rörelse. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 585. Ett lika litet hedrande, som båtande företag. Franzén Minnest. 1: 189 (1816). Göra .. (åkerbruket) lättare och mera båtande. Norrmann Eschenburg 1: 7 (1817). Jordarbetaren .. kan förhjelpas till en verkligen båtande ställning. Frey 1850, s. 425. Cavallin (1875). Schulthess (1885).
b) med obj., öfvergående i bet.: vålla. PolitVis. 308 (1644). (Proserpina till Psyke:) Dät blifwer dig stor sårg, åg lär din ofärd båta. LejonkDr. 97 (1689).
3) (numera bl. i högre stil) allmännare: vara till gagn l. nytta, gagna, hjälpa, tjäna (till); numera bl. med sakligt subj., förr äfv. med personligt. Hvad båtar oss det tomma prålet? Det båtar ingenting (l. intet). Föga båtar det oss att klaga. Hvartill båta böner och bot. Det båtar till ingenting (l. intet) att sörja. (Tiggaren) kan migh hwarken båta eller skadha. PErici Musæus 2: 212 a (1582). Til thesz bättre Ordning så vthi Krijgz-Wäsendet som vthi andre Saaker båtade icke til een lijten Nytta then Mönstring eller Borgareskattning, som Servius Tullius stifftade. Brask Pufendorf Hist. 20 (1680). (Lat.) Prodesse, juvare (sv.) Båta. Verelius 41 (1681). Tin (dvs. Guds) hielp, tin tröst meer båtar / Än owänn skadar migh. Ps. 1695, 33: 4. Om ingen är, som hör, hvad båtar at befalla? Nordenflycht Svea 23 (1746). Mot Skaldens trollkonst inga runor båta. Stagnelius (SVS) 3: 53 (1814). Styrkan båtar föga der vett ej fins. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Hans färd skulle näppeligen båta till mycket. SvFolks. 143 (1844). — särsk. (numera mindre br.) i p. pr. med adjektivisk bet.: som är till gagn l. fromma l. nytta, gagnande, gagnelig, nyttig. Posten 1769, s. 747. LBÄ 5—6: 50 (1797). Ett sådant sjelfstudium är icke allenast båtande för studentens kunskaper, utan äfven för hans sedlighet. SKN 1841, s. 15. Ett båtande råd. Johansson HomIl. 10: 19 (1846). Jag vill yppa mina funderingar och refårmer, som jag är säker skola blifva ganska båtande och riksgagneliga. Tiden 1848, nr 155, s. 3. Wåhlin Skoltal 124 (c. 1885).
4) (numera föga br.) öfvergående i bet.: vara till glädje, hugna, fröjda, tillfredsställa. Hvad båtar mig verlden, som ingen stund är säker för förändring? Frese AndelD 30 (1726). Hvad båtar mig en jordisk glans? / Mig fröjdar mer den törnekrans. Ps. 1819, 158: 16. Ej stort det ett manligt sinne kan båta / Att sitta och höra, hvad fädren ha gjort. ESjöberg 52 (1819). Hvad båtar dig mina sånger, du förstår ej mitt språk. Ahrenberg StRätt 173 (1899).
Anm. 1:o I åtsk. äldre språkprof är det omöjligt att afgöra, huruvida bet. 2 l. 3 är den som egentligen afsetts. 2:o En bet. ”råda bot på, hjälpa” föreligger möjl. i följande språkprof. Jag (dvs. Märta Posse) önskar som min k. syster att gudh wille bevara min k. man och lätta migh behålla min hungnat, så ähr dätt andra väll till båtta. Horn Lefv. 188 (i handl. fr. 1662).
BÅTELIG, adj. (†) till 2: vinstgifvande, fördelaktig, förmånlig. Ench. V 10 b (1652). Serenius A 3 b (1757). —
BÅTNING, f. [fsv. batning, f., urspr. vbalsbst. (möjl. till BÅTNA)] (†) till 2: vinning, vinst, förmån, fördel. En pigha .. hadhe en spådooms anda, och hon droogh sina herrar mykit båtning till medh hennes spådoom. Apg. 16: 16 (NT 1526; Bib. 1917: mycken inkomst). Schenberg (1739). LexTrip. (1742). —
BÅTSAM, adj. (†) till 2: som ger vinst l. afkastning, (vinst)gifvande, indräktig; i sht om gröda l. säd. Linné i VetAH 1750, s. 182. Båtsam säd. Möller (1790; angifvet ss. poetiskt ord).
Spalt B 4721 band 5, 1924