Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÄFVERGÄLL bä3ver~jäl2, stundom bä4–ver~jäl1 (Weste synes hafva känt till båda uttalen), r. l. m. l. n. (r. l. m. BOlavi 120 a (1578), LoW (1911); n. ÅngermDomb. 20/7 1646, fol. 2, LoW (1911)); best. -en, äfv. -n, ss. n. -et; pl. (i bet. ’bäfvergällspungar’, †) -er l. =.
benämning på (hvar särskild af) de två af en tjockflytande, oljeaktig, aromatisk massa fyllda körtelpungar som finnas hos bäfvern (så väl hannen som honan) i trakten mellan könsorganen o. ändtarmen; vanl. dels om dessa körtelpungar o. deras innehåll i torkadt tillstånd, dels om innehållet enbart, som förr haft stor användning inom medicinen. The Bäffwergeeler .. j oss szände. GR 16: 170 (1544). Tagh (mot fallandesjuka) .. Diamuschi dulcis, aloes trää, Bäbergiäl aff hwarie en Scrupel. Chesnecopherus RegIter F 2 a (1613). Stött Bäfvergäll. PH 11: 276 (1777). Lindgren Läkem. (1918).
-PUNG. Vid hvarje äkta Bäfvergällspung är en liten med fett fylld blåsa fastvuxen. Forshæll OrgPharm. 41 (1836). —
Spalt B 4745 band 5, 1924