| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÄNNE bän3e2, n. ((enst., †) f. (i bet. 4) Dähnert (1784)); best. -et, pl. -en ((†) = 1644 (: bennen, pl. best.). -er 1552); i bet. 2 äfv. BÄNNA bän3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (†) boja, fängsel. Jag har va’t i bänne, / Hos broderen min. SvForns. 2: 90. För skola o. hem 21: 27 (efter handl. fr. 1675).
2) [ssgn ORR-BÄNNE är anträffad betydligt tidigare än det enkla ordet] benämning på ett slags i Norrland för orrfångst användt giller. Swederus Jagt 325 (1832). Bännet, som består af en i toppen af ett högt träd vågrätt ställd käpp, är i hvardera änden försedd med en båge och snara. Vid fågelns försök att genom denna nå betet vickar käppen till och snaran åtdrages. Fatab. 1906, s. 116.
3) (†) korg; i sht om korg som användes vid klöfjande; äfv. om ryggkorg. Ostar .. kan man inthet heller före i bänder, medt mindre the bliffva sönder krossade och illa medt farne. GR 23: 433 (1552). Han hade stulet .. 1 klöff (ved) som han fant när Joseph lade på weden vthi bennen. VRP 1644, s. 29. Lind 1: 489 (1749). jfr: Iag (dvs. runalfabetet) trefs då bätter i Bänden Tu, / där kunne iag tryggliga kura: / Än iag giör nu i fyrä sin Siu, / i Wormica Literatura. Bureus Runa A 8 a (1644).
4) (†) ett slags hylla, upphängd under taket i stugan l. visthuset o. använd att därpå förvara bröd, kött l. dyl., ”häck”, ”hjälle”. Bende, ther man hänger bröd eller kött, och andra matwarur på: alias dicitur Heck. Smol. hielle. Spegel (1712). Kolmodin QvSp. 1: 495 (1732). Möller (1790). Heinrich (1814). jfr OST-BÄNDE.
Spalt B 4782 band 5, 1924