| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
i sht sjöt.
1) lång trästör l. stång som användes för att skjuta ett fartyg från land l. staka det af grund o. d.; båtshaksskaft; äfv.: handspak. Schroderus Dict. 71 (c. 1638). Vi foro uppföre (forsarna) med tillhjelp af långa bärlingar, som stöttes i bottnen, för att gifva fart åt båten. Lönnrot SvSkr. 2: 93 (1831). Dalin (1851). Stenfelt (1920).
2) rund, afkvistad trädstam; spira af den smäckraste dimensionen. Byggnadsvirke af furu och gran är dels rundt, dels behugget i fyrkant. De runda träden få namn af mastträd, spiror, pålar och bärlingar, allt efter deras storlek. LfF 1844, s. 231. Bärlingar .. c:a 200 st. längd fr. o. m. 7 t. o. m. 10 m. TLev. 1902, nr 35, s. 2.
Spalt B 4831 band 5, 1925