Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÄRSA, v. -ade. vbalsbst. -AN, -ANDE, -NING; jfr BÄRS (se under afledn.).
Ordformer
(ber- 1553—1769. bar- 1554)
Etymologi
[fsv. bärsa (vbalsbst. bärsan), sv. dial. (Skåne) bäsa, af mnt. bersen, bärsen, af ffr. berser]
(†) jaga. Fähygge och annet åvercke (i skogarna), thet brukas flux i landrenen, teslikest bersningh. GR 24: 546 (1553). Tegel G1 2: 297 (efter handl. fr. 1554). Jagt och Bersan. Spegel GV 202 (1685). Ihre (1769).
Afledn.: BÄRS, m. l. f. (bers) (†) jakt. Lind (1749).

 

Spalt B 4834 band 5, 1925

Webbansvarig