Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖCKLING, sbst.2, m. l. r.
Etymologi
[efter t. böcklein (ä. t. böcklin), diminutiv till bock (se BOCK, sbst.1)]
(†) killing. (Fr.) Il saute comme un cabri, (sv.) Han hoppar som en böckling. Mont-Louis FrSpr. 270 (1739).

 

Spalt B 4851 band 5, 1925

Webbansvarig