Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÖL- bø3l~ l. BÖRD- bœ3rd~, förr äfv. BÅL-.
i ssgr; urspr.: som uppbär ngt.
-ÅS. [jfr sv. dial. (Finl.) börd-, bärd- l. bälås] (numera bl. i Norrl. o. Finl., bygdemålsfärgadt) bjälke parallell med takåsen o. tjänande till att förbinda taksparrarna o. jämte dessa uppbära taket; särsk. om dyl. bjälke längs ”knäet” på ett ”brutet” tak; förr möjl. äfv.: kroppås, takås? Murenius Acta visit. 120 (c. 1643). Förutom av kroppåsen uppbäres taket .. av tvenne bölåsar. FolklEtnogrStud. 1: 31 (1916).
Spalt B 4868 band 5, 1925