Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CERAST seras4t (cera´st Weste), r. l. m. (Weste, Dalin (1850)) l. f. (Santesson I Sv. 61 (1887)); best. -en; pl. -er; äfv. CERASTIUM seras4tium, äfv. 0302, r.; i best. anv. utan slutart.; pl. -ier.
Ordformer
(-ast Fischerström, Hartman; -asten (best. sg.) Fischerström 4: 333 (1792), Santesson, Sundius)
Etymologi
[jfr t. o. eng. cerastium, fr. céraiste, af nylat. cerastium, hvilket växtnamn den tyske botanisten Dillenius bildat af gr. κεράστης, behornad, af κέρας, horn (jfr KARAT, ORTOCERATIT), med tanke på det med två hornlika utskott försedda fröhuset (hos vissa arter); se Dillenius Catal. plant. circa Gissam nasc. 1: 41 (1719); jfr äfv. HORNÖRT]
(individ af) växtsläktet Cerastium Lin.; hönsarf(ve); jfr HÖNS-GRÄS, -TARMAR, JORD-ARF, ÄRFVE. Fischerström (1792). Hartman Excurs.-flora 64 (1846). Santesson I Sv. 61 (1887). Sundius Handb. i trädg. 124 (1894; om den ss. prydnadsväxt odlade arten C. tomentosum Lin.). — jfr FEM-, FJÄLL-, HÖNS-, NARF-, SAND-CERAST.

 

Spalt C 81 band 5, 1904

Webbansvarig