Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CERIT seri4t (seri´t Dalin), r. (m. Dalin (1850)); best. -en.
Etymologi
[bildadt af W. Hisinger o. Berzelius år 1804 af CER(IUM) medelst den i miner. ämnesnamn vanl. afl.-ändelsen -it]
miner. benämning på ett sällsynt mineral, innehållande silikater af cermetallernas oxider; förr efter fyndorten kalladt Bastnäs tungsten. Den egenteliga Ceriten är ogenomskinlig, af en ljusare eller mörkare köttfärg, och ganska sällan fallande i gult. Hisinger o. Berzelius Cerium 4 (1804). Berzelius Kemi 2: 743 (1812, 1822). Sjögren Min. 146 (1865). Vid Riddarhyttan finnes en malmart, som är ytterst sällsynt, nemligen cerit, den tyngsta malm, som existerar, så att den af Linné kallades Bastnäs tungsten. SDS 1900, nr 475, s. 2.
Ssgr: CERIT-BRYTNING03~20. H. Santesson i Generalreg. t. bd VI—X af Geol. fören. förh. 27 (1890). —
-METALL~02. = CER-METALL 2. Berlin Oorg. kemi 425 (1870). Cleve Handlex. 77 (1883). —
-OXID~02. gemensam benämning på de i cerit ingående metallernas oxider. Berlin Oorg. kemi 425 (1870). Engström Undersökn. af mineral 7 (1877). W. Petersson i Geol. fören. förh. 1890, s. 286.

 

Spalt C 90 band 5, 1904

Webbansvarig