Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHAMBRIÄR ʃaŋ1briä4r l. -æ4r, stundom ʃam1-, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(vanl. skrifvet chambrière)
Etymologi
[jfr t. chambrière, af fr. chambrière, eg. kammarjungfru, ”hjälperska”, sedan namn på åtskilliga redskap som äro afsedda att vara till hjälp i ett l. annat afseende, bl. a. benämning på stallmästarpiska (jfr HJÄLP användt om piskrapp, sporrhugg o. d.)]
(i sht ridk.) piska med kort skaft o. lång snärt som användes vid dressyr o. ridöfningar; stallmästarpiska. La Guerinière Ridk. 172 (1828). Arsenius Seidler 309 (1861). Arbetet 1904, nr 59, s. 3. — bildl. Offenbach, .. den geniale juden, som hämnar .. sitt folks lidanden med .. sin satirs ständigt hvinande chambrière. Sprengel De nya poeterna 45 (1902).

 

Spalt C 100 band 5, 1904

Webbansvarig