| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CHARGERA ʃarʃe4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (scharrschèra Dalin; jfr skrifsättet skjarskjera Lind (1749; se under 2 b)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
— jfr CHARGE.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera föga br.) eg. belasta l. betunga (med uppdrag o. d.); vanl. med prep. med: lämna (ngn ngt) i uppdrag. 2:ne Irländske Handelshus .. äro chargerade med Americ(anska) Commissionerne. SP 1779, s. 691. Ad. prot. 1789, s. 683. Dalin (1850). — refl.: åtaga sig. Ett memorial i detta ämne, med hvilket jag anhölt h. exc. ville chargera sig til föredragande. G. J. Ehrensvärd 2: 198 (1780).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] mil. om anfall.
a) (numera föga br.) angripa, attackera. A. Oxenstierna Skr. 1: 113 (1627). Resten af vår Bataillon hölt stånd och chargerade Fienden, til dess Drabanterne kommo tilbaka, och föllo honom i ryggen. Nordberg 1: 163 (1740). Dalin (1850). — särsk. abs. om kavalleri: göra chock. NF 20 (1896).
b) [jfr t. mit dem feind chargieren] (†) med prep. med: växla skott med, komma i handgemäng med, sammandrabba med. Oxenst. brefv. 8: 445 (1645). Cavalleriet kom genast at Chargera med fiendens förposter. Nordberg 1: 865 (1740). Gå löst på fiendan, skjarskjera med honom. Lind (1749, under scharschiren). Stiernman Höfd.-m. 2: 291 (c. 1750).
3) [jfr fr. charger, ladda (ett skjutvapen)] (numera knappast br.) mil. utföra en charge (se d. o. 4), gifva eld l. fyr. Regl. f. inf. 1751, s. 175. I spridd ordning .. må eldens tidigare begagnande tillåtas, än då truppen chargerar i sluten ordning. Lefrén Förel. 2: 34 (1817). Chargera (i imperativ) .. är .. (sedan 1877) ersatt med kommandoordet ”eld!” NF 3: 236 (1878).
4) [efter fr. chargé; jfr eng. charged] herald. i p. pf. om vapensköld l. märke på dylik inom hvars omkrets ett l. flera märken ligga: belagd. På skölden en öppen tornerhjelm och der öfver två röda vingar, chargerade, hvardera med två silfverpenningar. Schlegel o. Klingspor Ättart. 261 (cit. fr. 1684). Därs. 389 (cit. fr. 1736).
5) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i fråga om konstnärlig, i sht dramatisk, framställning: lägga alltför stor styrka i uttryck, åtbörder o. d., använda alltför starka uttrycksmedel för känslor o. d., öfverdrifva, ”breda på”; stundom närmande sig bet.: karikera. Choræus Bref 106 (1802). (Ester Boye) inlade sin egen jämmer och förtviflan i teaterprinsessornas tongångar. .. Men då hon efter en sådan scen skyndade till sin klädloge, växlade man ogillande eller spefulla blickar ute i salongen och hviskade: ”Det är förskräckligt så hon chargerar.” Lundquist Konstn. 107 (1890). (Skriften har) en starkt chargerad retorisk karaktär och lyser med mycken lärdom. Heikel Filol. 154 (1894). Chargerad pennteckning. Göthe Sergel 225 (1898); jfr CHARGE 5. Statyetter (framställande sladdrande gummor m. m.) .. i en något chargerad, karrikatyrmessig realism. SDS 1904, nr 130, s. 4. — i p. pf., om person: som gör intryck af att öfverdrifva (i sin roll osv.), forcerad. Han var något för chargerad i sitt sätt för att verka veritabel världsman. SD(L) 1903, nr 331, s. 5.
6) tekn. insätta råvara m. m. i (ugn); jfr CHARGE 6. Patent nr 12914 (1900). 2 Uppf. b. 5: 297 (1902).
(6) -SPADE~20. Därs. —
Spalt C 112 band 5, 1904