Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHEVALERI ʃev1aleri4 l. ʃe1v-, l. 01— (sche – – ri´Dalin), n.; best. -et l. -t.
Etymologi
[jfr t. chevalerie, af fr. chevalerie, ridderskap, riddarväsende (jfr CHEVALIER); jfr äfv. eng. chivalry]
ridderskap; riddarväsende; äfv.: ridderlighet; nästan bl. i best. form. GT 1788, nr 121, s. 3. Mensklighet, Tapperhet, Rättvisa och Heder voro de egenskaper, som utmärkte Chevaleriet. Schröderheim Rob. 1: 98 (c. 1794). Chevaleriet gjorde qvinnan till mannens afgud. Tegnér 6: 470 (1839). Finare och mera träffande har väl aldrig det öfverdrifna chevaleriet blifvit persiffleradt (än i Shakspeares ”Troilus o. Cressida”). Hagberg Shaksp. 8: 404 (1849). Chevaleriets egentliga hemland (har) varit frankernas jord. E. H. Tegnér i Ydun 71 (1869). Parforcejagten, som med ifver omfattades af chevaleriet (i Frankrike). E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 147 (1897).
Ssgr: CHEVALERI-ANDA1003~ l. 0103~20. Polyfem I. 35 —36: 8 (1810). —
-TID(EN)~2. Atterbom Minnen 104 (1817).

 

Spalt C 130 band 5, 1904

Webbansvarig