| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CHIC ʃik4, sbst., r., äfv. n. (m. G. Dalin (1871), Wenström (1891); n. (Andrén o.) Nordensvan Från Sthms teatrar XIX (1889; i ssgn stockholms-chic), SvD(L) 1903, nr 354, s. 5, Lindberg Medit. 3: 179 (1903)); o. adj.; neutr. =.
Anm. Ordet är ungt i språket: ss. sbst. har det anträffats i litteraturen först på 1860-talet (i öfv. från fr.; se nedan), ss. adj. först på 1880-talet. Ordet, som väsentligen bär karaktären af ett modeord, användes företrädesvis i fråga om franska förhållanden l. förhållanden som utgöra efterbildning af de franska.
I. sbst.: obesväradt, ledigt, elegant sätt att föra sig, förenadt med modernitet o. elegans i klädedräkt; äfv., i sht om damer: pikant utseende o. sätt att föra sig; ”stil”; ”piff”; behag; äfv. om saker, t. ex. kläder, möbler osv.: elegant o. modernt snitt, elegant o. modern stil osv., stilfullhet; äfv.: behändighet; skicklighet. Si! på den der flickan — hon är snarlik Zou-Zou-Toqué! — fast den här inte har någon ”chic”. Sardou Benoiton 59 (1866). NF (1878). (Den parisiska) Arbeterskan, som går barhufvad från fabriken, har i sin fattiga svarta klädning samma chic, samma elegans öfver sig som damerna på modet. Kaufmann Frankr. 27 (1883). Det går med en aplomb och en chic alltsamman. Kaufmann Pariserlif 13 (1885). Samtliga deltagare (i expeditionen hafva) med fransmännens medfödda smak lyckats skänka sina tillfälliga bostäder (på fartyget) något af artistisk elegans, af äkta parisisk chic. A. Klinckowström i SvD(L) 1903, nr 326, s. 3. — jfr PARISER-CHIC.
II. adj.; i sht (i neutr. nästan alltid) predikativt: obesvärad, ledig, elegant i sitt sätt att föra sig, stundom närmande sig bet. ”korrekt”; (ytterst) modern o. elegant (i sin klädsel osv.), ”mondän”; äfv., i sht om damer: pikant i sitt utseende, klädsel o. sätt att föra sig; ”piffig”; äfv. (om saker): modern o. elegant, ”stilig”; äfv.: som hör till goda tonen, ”comme-il-faut”; äfv.: som är på modet, som anstår en person på modet osv. Acaciapromenaden om eftermiddagen kan vara ganska chic, men dess publik är alltid blandad. Kaufmann Pariserlif 10 (1885). Grefvinnan v. P., hvilken är minst lika chic som någon dam på modet i Paris. Lundin N. Sthm 17 (1887). Fy, att tant Lovisa, som är så ”skick”, går och drar med en pirat! Agrell I Sthm 68 (1892). Hennes sätt att kläda sig, hvilket var ytterst ’chic’. Fitinghoff Gamla näset 153 (1895). Vackra fruntimmer i djärfva chica toaletter. Berger Där ute 110 (1901). (Boston) var ”societetsdansen”, ”den enda fina, den enda chicka .. i världen”. NDAVeckobl. 1903, nr 30, s. 2.
Spalt C 133 band 5, 1904