Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHOCKANT ʃokaŋ4t, stundom ʃå-, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. choquant, af fr. choquant, p. pr. af choquer (se följ.)]
(mindre br.) stötande, som stöter, anstötlig, upprörande; förr äfv.: retsam, förtretlig. Choqvant, (betyder) pikant, förtretelig, försmädelig. Swedberg Schibb. 255 (1716). Konungen uti Engelland .. torde refusera Sveriges garantie .., hvilcket skulle vara choquant. Höpken 1: 62 (1756). Sahlstedt (1769). Anm. Stundom användes i sv. i st. för chockant det eng. ordet shocking, p. pr. af shock.

 

Spalt C 144 band 5, 1904

Webbansvarig