Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CIBORIUM sibω4rium l. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
1) kärl (vanl. i form af ett torn på en fot) i hvilket inom katolska kyrkor nattvardsbrödet förvaras; äfv. benämning på tornliknande skåp (ofta fristående) i hvilket monstrans o. kalk med de invigda nattvardselementen förvaras, sakramentshus. Cibarier eller helga lekamens hus .. der Sacramentet förvarades. Dalin Hist. III. 2: 257 (1762). Brunius Metr. 183 (1836, 1854). Ciborium (af cibus, mat) var ett kärl, i hvilket man förvarade förrådet af invigda hostier. H. Hildebrand i Ant. tidskr. 2: 368 (1869). Olof som bär ciboriet, öfverhöljdt med rödt sammet. Strindberg Gill. 1 (1880). Icke få ciborier finnas i Sverige i kyrkor och i museer, till hvilka de kommit från kyrkorna. De äro gjorda af messing. Hildebrand Medelt. 3: 569 (1901). — jfr KOPPAR-, MÄSSINGS-, NATTVARDS-CIBORIUM.
2) på pelare hvilande tak öfver (hög)altaret i en katolsk kyrka, baldakin, tabernakel. NF (1879). Schulthess (1885). Från ciboriets tak hängde ned ett kärl, i hvilket nattvardsbrödet förvarades. Sedermera uppkom bruket att kalla sådana kärl, hvar dessa än voro ställda, för ciborier. Hildebrand Medelt. 3: 266 (1900); jfr 1.
Spalt C 148 band 5, 1904