Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CISTUS sis4tus, r. (l. m.); best. -en, i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. -ar, äfv. =; numera sällan CIST sis4t, r. (m. Weste, Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cistus Nemnich Naturg. 1: 1050 (1793; i ssgn -ROS), Almqvist, Kruhs. cist Fischerström m. fl.)
Etymologi
[jfr t. cistus, cisten, ciste, fr. ciste, it. cisto, cistio, af lat. cistus, cistos, af gr. κίστος, benämning på växten Cistus creticus Lin.]
bot. (individ l. art af) det till naturliga familjen Cistaceæ DC. hörande växtsläktet Cistus Lin. l. det från Cistus utbrutna släktet Helianthemum Gærtn.; särsk. om de i Sv. inhemska arterna H. vulgare Gærtn. (Cistus Helianthemum Lin.), solblomma, solvända, solcistus, H. oelandicum DC. (Cistus oelandicus Lin.), ölandssolvända, o. H. procumbens Dun. (Cistus Fumana Lin.), gottlandssolvända. Fischerström 4: 410 (1792). Cisterne utgöra en egen naturlig familj. O. Swartz i Sv. bot. 391 (1809). Almqvist Törnr. b. 1: 60 (1839). Kruhs Jordkl. 2: 596 (1882). — jfr GOTTLANDS-, SOL-, ÖLANDS-CISTUS.
Ssgr: CISTUS-30~, numera sällan CIST3~, -ART~2. (cistus- Kruhs) I alla verldsdelar finnas Cist-arter. Fischerström 4: 410 (1792). Kruhs Jordkl. 2: 596 (1882). —
-BUSKE~20. (cistus-) Ladangummi .. är den välluktande, hartsiga saften af åtskilliga i södra Europa, Mindre Asien och norra Afrika vexande Cistusbuskar. Åstrand 2: 5 (1855). Nyman Bot. 244 (1864). —
-ROS~2. (cistus-) [jfr d. cistusrose, t. cistrose, cistenröschen] = CISTUS. Nemnich Naturg. 1: 1050 (1793). Melin Hel. skr. 1 Mos. 37: 25 anm. (1859). Cistusrosor (”saronsrosor”). Kruhs Jordkl. 2: 140 (1882).

 

Spalt C 213 band 5, 1905

Webbansvarig