Publicerad 1906   Lämna synpunkter
DAGSMEJA dak3s~mäj2a, stundom da3gs~, äfv. (i sht i västra o. södra Sv.) 4~10, stundom DAGMEJA da3g~mäj2a, sällan DAGSMIDJA ~mi2dja, l. 4~10 (da`gsmidja Weste), ngn gg DAGSMEDJA ~me2dja, l. 4~10, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(dags- (dagz-) Dipl. dal. 2: 49 (1525) osv. dag- Topelius Planet. 3: 39 (1889), Karlfeldt Frid. lustg. 24 (1901). Anm. Med afs. på växlingen mellan DAG- o. DAGS- jfr anm. 2:o c β under DAG, sp. 63. — -meja (-mäja, -mäija, -mäya) Brahe Oec. 100 (1585), Salander Gårdsf. 20 (1727), Weste (1807), Bremer Dagb. 259 (1843), VL 1896, nr 75, s. 1 osv. -mäien G. I:s reg. 17: 115 (1545). -midja Ihre Gl. (1769; under midja), Weste (1807), Dalin (1850), Cygnæus 5: 207 (1862), Lundell (1893). -medja (-media) Menlös Alm. (Sthm) 1734, s. 8, AB 1831, nr 72, s. 3, Fries Bot. utfl. 1: 325 (1843, 1853), Lundell (1893). -medhen (sg. best.) Dipl. dal. 2: 49 (1525). -megn G. I:s reg. 5: 67 (1528))
Etymologi
[jfr sv. dial. dagsmäja, dagmeja, dameja, damidja, damea m. fl. former (se Rietz); ä. d. dagmejner, dagmejning, klart solsken (Kalkar), d. dagmeining, d. dial. dagmeden (best. sg.) (Kalkar, under dagmejning) m. fl. former; nor. dag(s)meie (Ross), dagsmidja (Aasen), dagsmein, dagsmeidd, dagsmædd m. fl. former (Ross). De i riksspråket påträffade formerna låta alla ytterst förklara sig ur ett urspr. dag(s)mäg(e)n, eg. dagens kraft (jfr isl. dagsmegin, full dag, samt fsv. solmäghin, solens kraft, solvärme, motsv. isl. sólarmegin). Ur formen dagsmägen kan dag(s)meja härledas. Formerna -media, -medja, -midja kunna bero på folketymologisk anslutning till MIDJA. Ett ord betydande ’midt’ kan äfv. innehållas i formen -medhen o. kan likaledes bero på senare omtydning. — Se Hj. Lindroth i Fr. filol. fören. i Lund 3: 43 ff (1906)]
(i sht i bygdemålsfärgadt spr.) om solens upptinande värme frampå middagen (i sht) under (senare delen af) vintern (medan det ännu i allmänhet är frost om nätterna); i sht i sg. best.; i pl. om flera olika tillfällen då ifrågavarande företeelse äger rum; jfr DAG-BLIDA. Kunde j .. tijdeligen med morgenfröstidtt och för en dagzmäien tagher vpå ware tillwegz, dhå försee wij oss j haffwe ingen nödh. G. I:s reg. 17: 115 (1545). Sleppe Watn aff åkren strax Dagzmäyan begynnar komma. Brahe Oec. 100 (1585). Rudbeck Atl. 3: 82 (1698). Uti Martii månad, då dagsmejan, efter vintern begynner verka. Linné i VetA 9: 264 (1748). I slättbygden göra två a tre dags-medjor slut på alt föret. T. Tiburtius i VetAH 16: 191 (1755). Dagsmejan hade bort-tinat nästan all snön. Cederborgh OT 3: 51 (1814). Vinterköld, .. som .. något mildras af dagsmedjan. AB 1831, nr 72, s. 3. När dagsmejan verkar starkt om våren och nattfroster deremellan inträffa, så är rapsen i stor fara. Arrhenius Jordbr. 2: 212 (1860, 1862). Morgonen var blid, och det artade sig till dagsmeja och töväder. H. Samzelius i Ord o. bild 1892, s. 557. Det var stark dagsmäja och tungt att gå. Berg Signe Clerck 45 (1898). Drifvan, som dagmejan tärt. Karlfeldt Frid. lustg. 24 (1901). — särsk. i ordspråksliknande talesätt. Huilkin dickth och ildfundh haffuer her tiil ligath fortæckth oc osmeldt wndher snöen men nw ghaar hoon wp meedh dagzmedhen. Dipl. dal. 2: 49 (1525); jfr: (Saken) haffuer här til legat fördolt vnder snön, och komber til euentyrs väl op mett dags megn. G. I:s reg. 5: 67 (1528) [jfr: det som gömmes i snö, kommer upp i tö].
Ssg: DAGSMEJ-STUND30~2. (tillf.) Lärkans drill i dagsmejstunder. Gellerstedt Fr. hemtrakt 10 (1905).

 

Spalt D 156 band 6, 1906

Webbansvarig