| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAGTINGAN da3g~tiŋ2an (da`gtingan Weste), r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel ((†) dagtinganen O. Petri Kr. 152, 153, 325 (c. 1540)); pl. = (G. I:s reg. 4: 9 (1527)). Anm. Ngn pl. bildas i regel ej af d. o.; i dess ställe användes pl. af DAGTINGNING; likaså föredrages ofta framför dagtingan i best. anv. den best. formen af DAGTINGNING.
1) (numera nästan bl. arkaiserande l. i historisk framställning) motsv. DAGTINGA, v. 1: förhandling, underhandling; jfr DAGTINGA, sbst. 1, DAGTINGANDE 1, DAGTINGNING 1. Sedhen .. K(onung) C(hristiern) med örlig ey kwnne fremia sin vilia till rikisins besitningh gaff han segh till dagtingan. G. I:s reg. 1: 27 (1521). O. Petri Kr. 149 (c. 1540). Emedhan (dvs. under det att) thenne dagtingan (emellan samniterna o. kampanierna) skedde, gick thetta Krijget fort. Schroderus Liv. 176 (1626). Ärchebiskopen (Gustaf Trolle) lät dem (dvs. Sten Sture o. hans folk) veta, att han ännu på 6 veckors tid icke ville inlåta sig i någon dagtingan. Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 167 (1829, 1833). Hädanefter vore all dagtingan omöjlig. H. Hildebrand i Ill. Sv. hist. 2: 226 (1877). — särsk.
a) (†) försök att gm underhandling beveka, parlamenterande, bön; jfr DAGTINGA, v. 4. Fåfäng är all tin hög’ (dvs. högljudda) dagtingan. / Effter döden hielper iagh (dvs. Plutus, rikedomen) ingen. Dalius Vitt. 36 (1681).
b) (†) närmande sig bet.: möte för underhandling, för ingående af stillestånd osv. Biscop Tordh i Strengenes, then på dachtinganen med war. O. Petri Kr. 152 (c. 1540). Niels dacka .. hade nys faridh i från dagtingen. Rääf Ydre 1: 296 (i handl. fr. c. 1545). Med allmogen .. til daghthingan komma. Peringskiöld Hkr. 1: 767 (1697; isl. fara til fundar).
2) motsv. DAGTINGA, v. 2. Erkännandet af den nye kejsaren skulle innebära en dagtingan med inkräktaren. G. Lagerbjelke (1804) hos Tegnér Armfelt 3: 37.
a) motsv. DAGTINGA, v. 3 a: eftergifvenhet för ngt. En fegsint dagtingan med det yttre skenet. Wallin Rel. 4: 137 (1825). Dagtingans tid med traditionerna var slut, Sibyllas böcker voro redan brända. Wieselgren Bild. 429 (1876, 1889).
b) motsv. DAGTINGA, v. 3 b: köpslående med ngt, afprutande på ngt, försök att undandraga sig ngt. Forssell Hist. 1: 166 (1869). Fri från hvarje spår af dagtingan med sin öfvertygelse. NF 14: 633 (1890). jfr: Att här öpna dagtingan, är att förtrampa sitt Ändamål. Ödmann Str. förs. II. 2: XIV (1803).
4) (numera nästan bl. i historisk framställning) motsv. DAGTINGA, v. 5: öfverenskommelse, förbund, fördrag, uppgörelse, aftal; förlikning; äfv. om den skriftliga handling som innehåller öfverenskommelse osv. Iach skall aldrig göra daktingan med nogen utlenskan herra .. utan Hans Nade skall varda aatspord oc ther med inne besluten (dvs. däri inbegripen). G. I:s reg. 1: 3 (1521). Falsk dagtingen. Därs. 12: 28 (1538). Så war tå förgätin Vpsala dagtingan och all the corfirmatiebreff (tryckfel för con-) på samma dagtingan, som vpsendes ifrå Danmark. O. Petri Kr. 329 (c. 1540). Konungen samtyckte then daghtingan, som Lysias medh Maccabeo och Judomen giordt hadhe. 2 Mack. 11: 15 (Bib. 1541). (De) bekommo Fred och Wapnhwijlo vthan Dagtingan och Fördrag. Widekindi Krigsh. 5 (1671). En dagtingan slöts i Strengnäs, at fientligheterne skulle uphöra tils vidare. Dalin Hist. 2: 614 (1750). Den dagtingan uppgjordes, att Romarne skulle erlägga ett tusen marker guld. Emanuelsson Plut. 1: 401 (1842). (Nils Dacke) meddelade der (dvs. i Växiö) innehållet i den afslutna dagtingan. O. Alin i Ill. Sv. hist. 3: 192 (1878). Dagen därpå undertecknades en särskild dagtingan af Gustaf och borgerskapet, hvari detta tillförsäkrades tillgift för det förflutna och säkerhet till lif och egendom för framtiden. Stockholm 1: 88 (1897). — särsk.
a) (†) (öfverenskommelse om) stillestånd; jfr DAGTINGA, v. 5 a. (Vi vilja) til thet högste råde och förmane eder, at i .. wele icke alt för myckit lite på thenne Dagtingen eller hönefredh (dvs. korta, tillfälliga fred) som nu giord är. G. I:s reg. 14: 347 (1542). — särsk. i uttr. komma i (uppslag eller) dagtingan, stå i dagtingan (med ngn). (Vi) förmane .. eder alle .., att i alfwarligen wele förtenchte ware .. att thett motte komme i vpslag (dvs. stillestånd) eller Dagtingen, til thess att begges wåre sendingebudh kunne komme til hwar annen tryggelige, och handle medh hwar annen. G. I:s reg. 14: 299 (1542). Dacken swarade sigh stå i Dagtingen medh Konung Gustaff. Girs G. I 192 (c. 1630).
b) (†) närmande sig bet.: villkor för en öfverenskommelse, förlikning osv.; anbud om förlikning. (De) som wår dactingan annamadt haffue. G. I:s reg. 6: 109 (1529). (Konung Karl) war .. til fridz med huadh dagtingan han få kunde. O. Petri Kr. 249 (c. 1540).
5) (numera nästan bl. i historisk framställning) motsv. DAGTINGA, v. 8: kapitulation; jfr ACKORD 1 b. Adhlen som i stadhen (dvs. Sthlm) war, wardt först bewekt til dagtingan emoot then menigha mandz wilia. O. Petri Kr. 325 (c. 1540). Swedberg Schibb. 254 (1716). (Anna Bjelke) öfverlemnade ej Calmar genom någon dagtingan. Kellgren 1: 75 (1786). Dagtingan innehöll, att allt krigsfolk skulle fritt få uttåga. Hallenberg Hist. 1: 314 (1790); jfr b. Kan fästningen ej vinnas genom dagtingan, måste den tagas med storm. Tj.-regl. 1867, 4: 219. 300 norrmän .. undantogos från dagtingan, fördes in i kyrkan och nedgjordes. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 39 (1881). — särsk.
a) bildl. Adelns bifall var en dagtingan på drägliga, eller kanske rättare, hederliga vilkor. Adlerbeth Ant. 1: 162 (c. 1792).
b) anbud om kapitulation; villkor för kapitulation. Effter Tattaren sågh, at medh then belägringen skulle långsambligen tilgå, togh han widh (dvs. accepterade) theras Dagtingan. Petreius Beskr. 1: 73 (1614). Dalin (1850).
Spalt D 169 band 6, 1906