Publicerad 1906   Lämna synpunkter
DALMATIKA dalma4tika, stundom 0302, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. dalmatica, eng. dalmatic, fr. dalmatique, af lat. dalmatica (näml. vestis), eg. f. till dalmaticus, adj. (se DALMATISK); se för öfr. DALMAT I. Anledningen till benämningen är, att dalmaterna först buro ifrågavarande klädesplagg; jfr det från Wennerdahl under DALMAT I anförda ex. samt Pauly-Wissowa Realencycl. (1901)]
benämning på en till knäna räckande, oftast hvit, med vida ärmar försedd kåpa som nyttjades af de romerska kejsarna efter den från Dalmatien härstammande Diokletianus o. som sedan påfven Silvesters tid (c. 320) varit ämbetsdräkt för diakonerna o. biskoparna inom den västerländska kyrkan; äfv. om en liknande kåpa af violett siden hörande till de forna tysk-romerska kejsarnas kröningsdräkt; jfr MÄSS-SKJORTA. (Katolska) Messokläder, som äro, Humeral .., Manipel, Stola, Dalmatica (osv.). L. Petri Kyrkost. 34 b (1566). Prosten Azer .. skänkte till (dom-)kyrkan (i Lund) .. en ganska god dalmatica. Brunius Metr. 27 (1836, 1854). Forssell Hist. 1: 213 (1869). Messhaken och dalmatikan voro oftast af siden. Hildebrand Kyrkl. konst. 119 (1875). I Sverige finnes endast en dalmatica bevarad, tillhörig Linköpings domkyrka. Dens. Medelt. 3: 579 (1901). En gammal präst i röd dalmatika. Hallström Ital. bref 37 (1901).

 

Spalt D 215 band 6, 1906

Webbansvarig