Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DANNEBROG dan3e~brω2g, äfv. ~brå2g, stundom ~brog2 (Lyttkens o. Wulff), äfv. 40~1, äfv. DANEBROG da3ne~ l. dan3e~ osv. (dànebróg Dalin), r. (l. m.); best. -en; pl. (om enskilda flaggor l. fanor) -ar.
Ordformer
(danabroka O. Petri Kr. 198, 232, 272 (c. 1540). dane broche Visb. 2: 164 (c. 1600). dannebroken (best. sg.) Dalin Vitt. II. 6: 143 (1749; efter handl. fr. 1439). danabrog Lagerbring 1 Hist. 2: 371 (1773). danabrok Möller (1790), Heinrich (1814). danebrou Isogæus Segerskiöld 487 (c. 1700; troligen att betrakta ss. en dansk form))
Etymologi
[jfr fsv. danabrok (-broka, -broke), d. danebrog(e), dannebrog(e). Senare leden af ordet är enl. Falk o. Torp Etym. ordb. (jfr Worsaae Om Danebrog 21 (1849)) ett ä. d. brog(e), färgadt tygstycke; jfr sv. dial. brok, brokigt, mångfärgadt tyg, kläde (Västerbotten; Rietz, under brok 1) samt BROKIG. Förra leden har af ålder ansetts vara gen. af folknamnet daner (se DAN, sbst.) o. har i hvarje fall, ss. bl. a. de fsv. formerna af ordet visa, tidigt associerats därmed. Man har emellertid äfv. (så Falk o. Torp) sammanställt ordet med d. dial. (Jutland) o. ä. d. dannebroget, adj., rödbrokig, röd- och hvitrandig, hvars första led skulle vara fris. dan, rödfärgad, besläktadt med mnt. danne, gran osv. (jfr etym. afd. under DAMHJORT). — Ehuru tidigare uppvisadt i sv. (1400-talet; jfr ex. fr. Dalin under 1) än i d. (1500-talet), är ordet med all sannolikhet i sv. lånadt från det senare språket. Jfr för öfr. Jörgensen Hist. afh. 2: 5 f. (1876), 80 f. (1887). Om ordet ej tidigt blifvit inlånadt i sv., beror formen med k på försvenskning af d. g, måhända under anslutning till det inhemska BROK, byxa, l. till det ofvan anförda dial. brok. Sin nuvarande form har ordet gm förnyadt lån från d.]
1) urspr. benämning på det danska, enl. sägnen under slaget vid Reval 1219 från himlen nedfallna, riksbaneret med hvitt kors i rödt fält; sedermera namn på den på samma sätt utmärkta danska (örlogs- o. handels)flaggan (o. krigsfanan); äfv. (i sht hvard.) om enskild flagga l. fana. Widh konungens huffuudhbaneer Danabroka, lågho meer än femhundrat slagne. O. Petri Kr. 272 (c. 1540). The daner .. / .. föra dane broche. Visb. 2: 164 (c. 1600). At .. Marsken (Nils Stenson) fört kring Riket Dannebrogen til Sveriges Tre Kronors förakt. Dalin Hist. 2: 683 (1750; efter handl. fr. 1439). Der vaja de trenne flaggorna, / den svenska och norska och dannebrog. Sturzen-Becker 6: 145 (1868). En gång fingo svenskarne (under slaget vid Brunkeberg) i sina händer danebrogen, men den rycktes åter ifrån dem. H. Hildebrand i Ill. Sv. hist. 2: 366 (1877). Dannebrogen på en smörskonare låg i kölvattnet efter en väldig tysk postångares hvita duk. Strindberg Hafsb. 73 (1890). — [jfr samlas under fanorna o. d.] i symbolisk anv. Flere hundra svenska och norska ynglingar strömmade (år 1848) efter hand till den danska danebrogen. T. Säve i Ill. Sv. hist. 6: 145 (1881).
2) (i sht hvard.) elliptiskt för DANNEBROGS-ORDEN; i sht i best. sg. Danske Riddare Orden, af K. Waldemar II stiftad .. blef förnyat af .. K. Christian V. åhr 1671 .. och kallas Danebrou eller redelige Danske. Isogæus Segerskiöld 487 (c. 1700). Dalin (1850). Kommendör af Dannebrogen. Ekedahl Molbech V (1906).
Ssgr: (1) DANNEBROGS-FANA300~20. Brunius Metr. 112 (1854). —
-KORS~2. särsk. till 2: ordenstecken för medlemmar af dannebrogsorden; i sht om dannebrogsmännens silfverkors. NDA 1867, nr 104, s. 4. —
(2) -MAN~2. medlem af en af Fredrik vi år 1809 upprättad (lägre) klass af dannebrogsorden, hvars tecken (ett silfverkors) emellertid kan utdelas icke bl. till förut utom orden stående, utan äfv. till riddare o. högre medlemmar af orden. Dalin (1850). NF 3: 900 (1879). —
(1) -ORDEN~20. dansk riddarorden, sannol. instiftad af Kristian V år 1671; äfv. om ordenstecknet; jfr DANNEBROG 2. Uggla Herald. 136 (1746). Dalin Hist. 2: 182 (1750). Dannebrogsordens kraschan. Wieselgren Vår samt. 4 (1865, 1880). —
(2) -RIDDARE~200. Dalin (1850).

 

Spalt D 310 band 6, 1907

Webbansvarig