DATERBAR date4r~ba1r, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj.
som kan dateras. — särsk. motsv. DATERA 2 a: som kan till tiden l. tidpunkten (för sin uppkomst l. tillkomst osv.) bestämmas. Äfven på andra daterbara longobardiska föremål träffa vi djurslingor. S. Söderberg i Ant. tidskr. XI. 3: 63 (1892). Den äldsta säkert daterbara (grekiska inskriften) är först från tiden omkring år 600 f. K. Schück Bokens hist. 5 (1900). Den genom urkund daterbara Sigtuna Mariakyrkan. S. Ambrosiani i Sv. fornm. tidskr. 11: 158 (1901).
