| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DECEMVIRAT desäm1vira4t l. des1em- l. de1-, l. -äm-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
1) decemvirernas (äfv. en decemvirs) ämbete l. värdighet l. makt. När omsider en, benämd Claudius, sitt Decemvirat icke ville afstå, så blef thet afskaffat. Trebbe Universalh. 148 (1730). Decemviratet kastades öfver ända, och Borgmästare (dvs. konsuler) vordo å nyo tilförordnade. Wennerdahl Lex. myth. 208 (1748). Decemviratets våld hör opp, och Rom är fritt! Leopold 1: 229 (1802, 1814). Lindberg Antiqv.-lex. 1: 426 (1802). Kolmodin Liv. 1: 370 (1831). R. Törnebladh hos Wallis Verldsh. 2: 94 (1876). Till .. de embeten, som ärft den fulla kungliga makten i några eller alla af dennas sidor, höra .. bland de extraordinarie .. diktaturen, decemviratet (m. fl.). Centerwall Rom. fornk. 188 (1883).
2) decemvirernas ämbetskollegium; decemvirer. Den absoluta makten .. kan öfverlåtas åt t. ex. en diktator, ett decemvirat. Bolin Statsl. 1: 270 (1870). Decemviratet var beräknadt att uppehålla all förvaltning i staten. R. Törnebladh hos Wallis Verldsh. 2: 95 (1876).
3) decemvirernas styrelse (o. tiden för densamma). Från decemviratet till det. Galliska kriget. R. Törnebladh hos Wallis Verldsh. 2: 94 (1876; rubrik). Under decemviratet (var) all annan embetsverksamhet .. instäld. Dens. Därs. 95.
(3) -ÅR~2. (enst.) Under det andra decemviratsåret. Centerwall Rom. fornk. 256 (1884).
Spalt D 425 band 6, 1908