Publicerad 1909   Lämna synpunkter
DEKURIONAT dek1ɯri1ωna4t l. de1-, l. -ku-, l. 01004, stundom -o- l. -å-; n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr eng. decurionate, af lat. decurionatus, af decurio (se DEKURION)]
i fråga om antika (romerska) förh.: tjänst l. befattning l. värdighet ss. dekurion; särsk. motsv. DEKURION 2. På sina ställen går dekurionatet i arf äfven på qvinnolinien. Centerwall Rom. fornk. 1: 473 (1891).

 

Spalt D 554 band 6, 1909

Webbansvarig