Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DEMIMONDE dem1imoŋ4d l. de1– (l. helt l. delvis med fr. uttal), i bet. 1 r. (m. Dalin (1871)), i bet. 2 f.; best. -en; pl. (i bet. 1 föga br.) -er.
1) urspr. (bl. om utländska, i sht parisiska förh.) benämning på den af urspårade l. komprometterade individer i en storstad bestående klass af (i sht) kvinnor som söker efterlikna ’societetens’ seder o. uppträdande; numera vanl. (med försämrad klang) om de fallna (l. åtm. moraliskt tvifvelaktiga) kvinnornas klass, försåvidt de söka bevara skenet af fint o. elegant uppträdande; stundom allmännare: de prostituerades klass öfverhufvud; jfr HALF-VÄRLD. För att förhindra ”demimondens” damer att inträda här (dvs. på Champs Elysées vid Musard-konserterna), har Musard förbjudit hvarje fruntimmer utan kavaljer entré. Ill. tidn. 1861, nr 31, s. 4. En af demimondens ryktbarheter. Grönstedt Teaterlifvet i Paris 42 (1879). Heidenstam Col di Tenda 197 (1888). Det är genom dem (dvs. ’les maisons de rendez-vous’), som demimonden rekryteras från befolkningens bättre, ja öfre lager. Hedberg Cavling Paris 69 (1900). jfr: Damerna af ”le demi monde”. Ill. tidn. 1860, nr 41, s. 2.
2) (mindre br.) kvinna tillhörande demimonden (se 1); jfr DEMIMONDE-DAM. Gatslynor och demimonder. Steenhoff Lej. unge 141 (1896). SvD(L) 1908, nr 97, s. 10.
-DAM~2. jfr DEMIMONDE 2. Kaufmann Frankr. 24 (1883). Falska markisinnor, .. sjelfgjorda baronessor eller hvad nu dessa demimondedamer på retour hitta på att kalla sig. Dens. Verld. hufv. 238 (1887). Wirsén i PT 1904, nr 24 A, s. 3. —
(jfr 2) -TYP~2. Den kontinentala demimondtypen. Hellström Ungkarlar 185 (1904).
Spalt D 701 band 6, 1909