| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEN DÄR dändä4r l. den-, äfv. -dæ4r, obetonadt dän1där, äfv. -dær, l. dändä1r l. den- osv., demonstr. pron.; n. det där dätdä4r, äfv. -dæ4r, l. det-, i ledigt tal de- l. (i sht i mellersta o. norra Sv.) dä-, obetonadt dät1där osv. (dä där (dä-där, dä der) Columbus Ordesk. 9 (1678), Rydelius Vitt. 79 (1704), Palmfelt Vitt. 307 (1738)); pl. de där dedä4r, äfv. -dæ4r, i ledigt tal vanl. di-, obetonadt de1där osv., i vissa trakter hvard. (jfr DEN sp. 731) dem där domdä4r, äfv. -dæ4r, obetonadt dom1där osv. (di där Hallström Reseb. 235 (1898); dom där Beskow F. sv. barn 17 (1896), Lindqvist Student. 84 (1906)). Anm. I substantivisk anv. bildas gen. gm att till ordets senare led lägga s; af de sål. bildade formerna torde emellertid numera bl. m. o. f. sg. o. pl. användas o. äfv. dessa bl. i ledigare samtalsspråk. (dänn därs, däth därs Aurivillius Gram. 122 (1684; ”secundum vulgarem loquendi usum”); de-därs (pl.) Columbus Ordesk. 10 (1678)).
Anm. 1:o Den där o. det däremot svarande DEN HÄR synas från början hafva uteslutande tillhört talspr. De anträffas därför under den äldsta tiden nästan bl. i sådana källor som direkt återgifva hvardagstalet l., ss. Columbus Ordesk. (1678), medvetet sträfva efter att i skriftspr. införa talspr:s uttryckssätt. Äfv. i senare tid hafva orden väsentl. bibehållit sin karaktär af talspråksord (jfr härom bl. a. Leopold i Underr. ang. sv. ordb. 40 (1787), Moberg Gram. 216 (1815), Enberg Sv. spr. 129 (1836), Dalin (1850; under den), Rydqvist SSL 2: 500 (1860)). I ledigare arter af skriftspr., i sht sådana som mera närma sig det dagliga talets framställningssätt, hafva de dock så småningom fått en allt större användning. Däremot äro de fortfarande mera främmande för normalprosan liksom för den högre stilen. Särsk. är detta fallet med DEN HÄR (jfr Cederschiöld Skriftspr. 247 (1897, 1902)), som äfv. då det framträder i skrift bibehåller en mera hvard. prägel än den där. Denna skillnad mellan de båda orden beror utan tvifvel delvis därpå, att skriftspr. i DENNE redan har ett otvetydigt uttryck för väsentl. samma betydelser som uttryckas af DEN HÄR, under det att DEN på grund af de många anv. som detta ord i nysv. tid fått blifvit mindre lämpligt ss. beteckning för de anv. som utbildats af den där. I ä. tid hade DEN HÄR dessutom mindre lätt att tränga sig fram vid sidan af det äldre DENNE HÄR (se anm. 1:o under DENNE HÄR). Att den nämnda olikheten mellan de båda orden också är jämförelsevis gammal, tyckes framgå däraf, att den där upptages i ordböcker o. grammatiker redan från o. med förra hälften af 1700-talet (så t. ex. Dict. lat.-svec. (1733; under iste), Serenius (1741; under der), Ljungberg Sv. spr. 102 (1756), Sahlstedt (1773; under där)), under det att DEN HÄR, frånsedt Columbus Ordesk. (1678) o. Aurivillius Gram. (1684), möter först hos Lindblom (1790; under hic).
2:o Sbst. som bestämmes af den där l. DEN HÄR användes numera alltid med best. slutartikel. Äfv. i ä. tid synes detta i regel hafva varit fallet, ehuru enstaka undantag förekomma.
1) [jfr motsv. anv. af t. der da, eng. that there, fr. ce .. là, celui-là] med syftning på ngt i rummet (l. för tanken) omedelbart närvarande.
a) i adjektivisk anv. ss. attribut. Räck mig det där glaset! Jag vill inte se den där minen. Kära jungfru Kirstin, låt inte den där flickan komma för mina ögon. Horn Lefv. 31 (c. 1657). Hvij giör ni icke Reverentz för dä-där trä(?) S. Columbus Vitt. 283 (c. 1678). Hvad säger du om dender paddan? sporde vätten, .. och han pekade på ett grönt odjur, som satt på en sten. Rydberg Vigg 19 (1875, 1883). Skjut till mig den där pallen! Edgren Ur lifvet 1: 125 (1883). Högst uppe på det där berget / Jag tusen gånger plär stå. Snoilsky Goethe Vis. o. dikt. 35 (1901). — särsk. med föraktlig bibet., vid ord af förklenande innebörd; jfr 3. När jag såg honom hos andra, som midt för mina ögon gjorde gäck af honom, tänkte jag i mitt sinn: ”Herre Gud, hvad skall du göra med den där hasenberger!” Horn Lefv. 76 (c. 1657). Se den der token, så desperat han armen svänger. Bellman 3: 126 (1790). Gå inte och skramla med den der gamla harvärjan! Strindberg I vårbr. II. 5: 57 (1875, 1881). Hvarför skall den där döda hunden få banna min herre konungen? 2 Sam. 16: 9 (öfv. 1896). Den där stackaren. Wulff Dante 79 (1897).
b) med underförstådt sbst. Har du inga andra stolar än de där? Jag vill icke hafva den här boken, utan den der. De här äplena äro bättre än de der. Dalin (1850).
c) i substantivisk anv. Den der ger mål i mun: gutår! Bellman 1: 128 (1770; om en sup). Trollar du, eller hur fan har du fått i hop allt det der? Kexél 1: 140 (1788). Hvad är det för en okunnig karl, som raspat detdär? Rydberg Vap. 132 (1891). Hvarför säljer ni nu icke den där? Lundegård Prom. 2: 26 (1893; om en staty). Det är min vigselring den där. Mörner När o. fjärran 23 (1901). — särsk.
α) (numera i sht föraktligt l. försmädligt) om person. Hwadh må then danna för en danker wara? Brasck Förl. son. K 4 a (1645). Arnolph. Hvem då? … Agnes. Den der … Arnolph. Den der har jag ej åt er ämna. Palmfelt Vitt. 277 (1738). Fort, gossar, skynden till hans hjelp! Den der har räddat oss. Runeberg 2: 55 (1846). Jag vågar att den deringe är något stor-djur. Carlén Ensl. 1: 10 (1846, 1870). Den fattige talar, och man säger: ”Hvem är den der?” Syr. 13: 29 (öfv. 1869; Bib. 1541 o. 1703: thenne). Dendär är sin mor upp i dagen. Rydberg Vap. 24 (1891). ”Sådana som di där” — han pekade .. med tummen —. Hallström Reseb. 235 (1898).
β) i neutr. sg. med syftning på sak l. person utan hänsyn till genus l. numerus, då pronominet efterföljes l. (i frågesats som inledes af ett interrog. pron.) föregås af substantivisk predikatsfyllnad. ”Det der var en annan mössa” — sa’ gumman, fick tag i densamma. Sa’ han 14 (1880). Se så, godt folk, det där var slåttern det! Hallström Gr. af Antw. 35 (1899). ”Vad är det där för en?” frågade Gråfäll. Lagerlöf Holg. 2: 16 (1907). — särsk. mera obestämdt, med syftning på ngt som man förnimmer med (ngt af) sina yttre sinnen, men som man ej närmare kan klargöra för sig; i sht i frågesatser, inledda med ett ss. predikatsfyllnad fungerande hvad; jfr DEN I 2 b slutet o. DENNE I c γ. Men hålt! hwad är det der? hwem niuper mig i Öra? Lucidor Hel. Oo 3 b (1671). Hvad betyder det där? C. Gyllenborg Vill. 76 (1721).
2) (numera i sht hvard.) med syftning på ngt i det föreg. (ofta längre tillbaka l. mera i förbigående) omtaladt: den (tidigare l. nyss) nämnde, denne, den; icke sällan med bibegrepp af den bet. som omtalas under 3.
a) i adjektivisk anv. Blir det någonting af med den där utfärden (näml. som vi förut talat om)? Hvad tänker hon om det der giftermålet? Kexél 1: 93 (1788). ”Jag gissar, madame, att ni har läst M:rs Trollope!” sa’ jag. Vi hade den dera boken om bord på vårt fartyg. Bremer N. verld. 1: 293 (1853). När reser han ..? — Om ett par dagar med en fora, som skall nedåt Skåne. — Tänk, om han och äfven dendär foran råkade i händerna på Slatte! Rydberg Vap. 162 (1891). Det var starkt månsken den där natten. Lagerlöf Holg. 1: 154 (1906).
b) i substantivisk anv.
α) (mindre br.) med syftning på sakbetecknande ord. En ung konstnär i Athen .. / han hade huggit af sten en bild .. / Apollo skulle den där framställa. Wecksell Dikt. 204 (c. 1860). — särsk. i neutr. sg., sammanfattande flera i det föreg. nämnda saker. Han hade en så hexaktig, förtrollande apparat, pustar och kol och glas och klolika jern, hans hvita händer foro fram och tillbaka öfver det der med värdig beskäftighet. Hallström Purpur 193 (1895).
β) (i sht föraktligt l. försmädligt) med syftning på personbetecknande ord. Han är en kättare, den der. Rydberg Ath. 389 (1859, 1866). Han trodde sig ha en lifsuppgift, den der. Lundegård Röde pr. 161 (1889).
γ) i neutr. sg. med syftning på (innehållet i) en hel sats l. satsförbindelse; ofta med bibegrepp af missnöje l. förakt. Nog ha iag hört dä der. Rydelius Vitt. 79 (1704; framställdt ss. yttradt af en bonde). Hvad hiert-nupna ord och hvad för ögne-vincker, / Samt hvad för miner söt, gaf du ej åt din slincker? / .. hvem ha dig lärdt dä der? Palmfelt Vitt. 307 (1738). Det der, med mer, / som hvar man ser, / glöm ej att föra / till Balders öra. Tegnér 1: 92 (1825). Jag har en hum om det dera allt. G. Fröding (1887) hos Berg Fröding 45. Om jag berättade dig det där, tror du, att jag gjorde det med gladt sinne? Lagerlöf Berl. 1: 272 (1891). (Käthe:) Ser man bara! / Pistoler! — Kan man skjuta folk ihjäl / med så’na tingestar? (Sten:) Vill du ej spara / det där till nästa gång? Melin Breitenfeld 9 (1893, 1900).
δ) [jfr motsv. anv. af t. jener, fr. celui-là, äfvensom lat. ille o. grek. ἐκεῖνος; anv., som anträffats bl. hos Columbus, torde vara en af denne gjord efterbildning af de nämnda främmande ordens anv. o. synes ej hafva fått ngn utbredning] (†) den förre; ställdt i motsats till ett DEN HÄR i bet.: den senare (jfr DEN HÄR 2 b β). Däd ene (felet är), at estimera ingen ting annat än sit egit, däd andre, at estimera ingen ting annat än de främmandes. Däd-här gör en kleen-modig, dä-där en förmäten. Columbus Ordesk. 9 (1678); jfr γ. Wij wele alt hielpa Latinerne ok Fransoserne ännu til at opfila de-därs Lingvam Latinam ok de-härs bon Francois, så at wårt egit rostas. Därs. 10; jfr β.
3) [jfr motsv. anv. af eng. that, lat. ille o. grek. ἐκεῖνος] med syftning på ngn l. ngt som, utan att vara omedelbart närvarande l. i det föreg. omtalad(t), förutsättes vara för (den talande, resp. skrifvande o.) den tilltalade, resp. läsaren bekant l. allmänt känd(t): ”den du vet l. känner”, l. ”den som det nu talas så mycket om” o. d.; merendels öfverlägset likgiltigt l. bagatelliserande, ofta med bibegrepp af förakt l. ringaktning, stundom skämts. gäckande; jfr DEN HÄR 3 o. DENNE III.
a) i adjektivisk anv. ss. attribut. Den der Argus. Dalin Arg. 1: 165 (1733, 1754); jfr α. Den der dåraktiga delicatessen frågas nu för tiden knapt efter. Kexél 1: 53 (1776). Den där .. gamla hö(g)-färdiga Mostern. Björn Den besynn. 1 (1792). Ändå heter det, det (är) kn — hvad det lär vara kvicka karlar ibland de dära polyfemisterne. C. Livijn (1810) i Bref rör. N. Skol. hist. 152. Den der tokiga karlen norrifrån, Percy. Hagberg Shaksp. 3: 173 (1848). Detdär kopernikanska systemet .. vill gifva mig svindel. Rydberg Vap. 144 (1891). Det måtte minsann vara ett behagligt yrke, det där arkitektyrket. Åkerhielm De gamlas roman 41 (1907). — särsk.
α) (hvard., vanl. föraktligt l. försmädligt) vid personnamn (jfr β); jfr 4 b α slutet. Den der Redin .. var här, och gick bort, oduglig til alt. Thorild Bref 105 (1784). Han hade den der Björkegren till informator. Almqvist Drottn. j. 203 (1834). Den där beskedliga fru Ekström. Edgren Ur lifvet 1: 86 (1883). Det skulle vara bra roligt att veta .. om han har fått en hygglig examen för den derna Gnosspelius — han ska’ vara så sträng, säges det. Wranér Brok. bild. 58 (1889).
β) (vanl. skämts., lätt gäckande l. satiriskt) med förbleknad bet., mindre för att framhålla ngn l. ngt ss. bekant än bl. för att åt uttr. gifva en viss emfas; vanl. vid person- l. ortnamn l. appellativa personbeteckningar, i uttr. för tillfredsställelse l. (dock icke alltid allvarligt menadt) missnöje med ngn l. ngt; jfr DEN IV 2 b. Då hade Sjöberg ropat: fly! — Sådan är han, den der Sjöberg. Choræus Bref 108 (1802). De der karlarne, knappast hafva de fått en oskyldig flicka i ögnasigte, förrän de lägga an på hennes menlösa hjerta. C. F. Dahlgren 4: 74 (1830). Det är ett märkvärdigt land, det där Skåne! C. R. Nyblom i PT 1903, nr 136 A, s. 3.
b) i substantivisk anv.; särsk. (hvard.) ss. beteckning för ngn l. ngt som man ej kan l. gitter l. vill närmare l. mera bestämdt angifva, stundom eufemistiskt. (Dårarnas klubb) är vårt band. Vi kalla oss själfva så. Samhället i öfrigt titulerar oss kort och godt: dom där! Lindqvist Student. 114 (1906). jfr: Allt skapadt de (dvs. flickorna) kalla ”den der”, / Att slippa tvätydiga orden. Braun Calle 55 (1843). — särsk. i neutr. sg.; stundom närmande sig bet.: sådant (där), dylikt, slikt. ”Skrif färdigt konceptet innan maten kommer”, varnade en äldre kund, ”jag känner till det der”. Strindberg I vårbr. 1: 149 (1877, 1881). De .. förlofva och gifta sig, få småttingar och allt det där. Ericson Fågelkås. 2: 20 (1907).
4) med relation till en efterföljande (attributiv) bestämning (vanl. en relativ bisats) som närmare angifver, hvad pronominet syftar på; dock (åtm. numera) aldrig rent determinativt, utan alltid med starkt bibegrepp af bet. 1, 2 l. 3, stundom t. o. m. med ngn af dessa ss. hufvudbet., hvarvid den följ. bestämningen är att betrakta bl. ss. ett förtydligande tillägg; jfr DEN HÄR 4 o. DENNE IV 1 a, b o. 3.
a) med bibegrepp af bet. 1 l. med denna ss. hufvudbet.
α) i adjektivisk anv. ss. attribut. Släpp fram den der gullsmidda herrn med björnarna, som dansa polska. Bellman 3: 101 (1790). Den der figuren, som sofver der borta .., .. är min gårdvar. C. F. Dahlgren 5: 12 (1832). Ser du den där ståtliga ynglingen, som kommer emot oss från backen. G. Cederschiöld hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 44 (1901).
γ) i substantivisk anv. (Föreläsaren) förstod .. att med långsamma ”det häringa, som herrarna ser här” och ”det däringa, som herrarna ser där” uppskjuta tolkningen af den behandlade frågan. D. Bergendal i 2 Nord. univ.-tidskr. 1: 111 (1901). — särsk. om person. Hvem är den der, som drack, / Som nu slår i igen? Bellman 1: 173 (1771). Den der, som står der borta vid eldbrasan är en af mina kökspojkar. C. F. Dahlgren 4: 137 (1831). Den der på grå skymmeln, han, som skrattar så godt .., gissa hvem han är! Rydberg Ath. 23 (1859, 1866).
b) med bibegrepp af bet. 2 l. 3.
α) i adjektivisk anv. Om de inte ha fådt in ännu de där Sammeterne, som de ha förskrifvit. Dalin Arg. 2: 83 (1734, 1754). En af de der unga tokarne, som komma hem ifrån sina resor lika så blottade på penningar som på kunskaper. Kexél 1: 138 (1788). När jag nu kom till den der ån, som jag omtalat. Læstadius 1 Journ. 301 (1831). Han .. saknade den där muskelställningen kring ögonvinklarne och munnen, som vanligen skönjes hos Valands yrkesbröder. Rydberg Vap. 17 (1891). Vind-Kåra står härutanför med den där räven, som vill äta opp dig. Lagerlöf Holg. 1: 190 (1906). — särsk. (hvard., vanl. föraktligt l. försmädligt) vid personnamn; jfr 3 a β. Den der herr pytt, som springer här om dagarna med sina lukt-flaskor. Kexél 1: 62 (1776). Vi ville bedja prosten skaffa oss rätt på den der Kant. som prosten talade om i sin predikan. C. F. Dahlgren 5: 21 (1832). Hvad tänker du om dendär Svante, som slagit sig på att vandra kring bygderna i Vestergötland och här. Rydberg Vap. 52 (1891).
β) i substantivisk anv. om person. En modern skald, en af de där, som med talang förhärliga sinnligheten och besjunga den så kallade ”lifsglädjen”. C. D. af Wirsén i PT 1899, nr 5 A, s. 3. — (mindre br.) i sg. Hvem var det då i hela skådespelet, som blef gäckad? Jo bödeln … Den der, som korsfäste, som brände. Almqvist Sv. fattigd. 61 (1838). Han slungade åt sin vederpart innanför (spegel-)glaset vreda, morska blickar, som den der i spegeln af begripliga skäl genast återgaf. Dens. Det går an 164 (1839).
γ) i substantivisk anv. i neutr. sg.
α’) med syftning på en efterföljande relativ bisats. Det der, som vi kalla kurtis, vet schweizaren ingenting om. Heidenstam Col di Tenda 69 (1888). Jag gick ut i morgse med hjertat stort af allt det der, jag rörde vid, — af Jean Jacques. Hallström Purpur 195 (1895).
β’) (hvard.) med relation till ett (vanl. af med inledt) prep.-uttr.; ofta ss. beteckning för ngt (förhållande osv.) som man ej kan l. gitter l. vill närmare l. mera bestämdt angifva. Snön ligger hvit i backen … Himmeln är blankblå .. Men det bästa af allt är det där med luften. Hülphers Ångermanl. 185 (1900). Det var dumt af henne, det där med Klafvan. Lindqvist Dagsl. 3: 175 (1904). Det där med Hedvig var också en högst kuriös historia! Öberg Makter 1: 7 (1906).
γ’) (i sht hvard.) med syftning på en inf. l. att-sats l. indirekt frågesats; jfr DEN III 4 c. Det der att taga och sticka .. en Liszt in i en qvartett, har ständigt förefallit mig ungefär som att sätta Pegasen in i ett fyrspann. Sturzen-Becker 2: 14 (1861). Det är eget det der, hur somliga motiv oemotståndligt tvinga en att söka fram pennan. Heidenstam Col di Tenda 89 (1888).
Anm. I bygdemålsfärgadt språk förekommer ngn gg denne där i st. f. DEN DÄR (jfr DENNE HÄR : DEN HÄR). Björkegren (1784; under celui-là). Högberg Frib. 56 (1910).
Spalt D 869 band 6, 1910