| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEN HÄR dänhä4r l. den-, äfv. -hæ4r, obetonadt dän1här, äfv. -hær, l. dänhä1r l. den- osv., demonstr. pron.; n. det här däthä4r, äfv. -hæ4r, l. det-, i ledigt tal de- l. (i sht i mellersta o. norra Sv.) dä-, obetonadt dät1här osv. (däd-här Columbus Ordesk. 9 (1678); dä-här Därs. 2, 11 m. fl. st.; de här Därs. 43); pl. de här dehä4r, äfv. -hæ4r, i ledigt tal vanl. di-, obetonadt de1här osv., i vissa trakter hvard. (jfr DEN sp. 731) dem här domhä4r, äfv. -hæ4r, obetonadt dom1här osv. (di här Columbus Ordesk. 7 (1678), Dens. Vitt. 272 (c. 1678)). Anm. Beträffande gen. i substantivisk anv. jfr anm. till DEN DÄR (sp. 869). (dänn härs, däth härs Aurivillius Gram. 122 (1684; ”secundum vulgarem loquendi usum”); de-härs (pl.) Columbus Ordesk. 10 (1678)).
Anm. Se anm. 1:o o. 2:o sp. 870.
1) [jfr motsv. anv. af fr. ce .. ci, celui-ci] med syftning på ngt i rummet (l. för tanken) omedelbart närvarande o. i anv. som närmast sammanhänga med denna funktion; jfr DENNE I.
α) i adjektivisk anv. ss. attribut. Den här vägen! Den här lymmelen Trulls. C. Gyllenborg Sprätth. 65 (1737). Den här karln har druckit ett glas för mycket, som Baron ser. Kexél 1: 143 (1788). Följ nu den här herrn. Hagberg Shaksp. 1: 340 (1847). Denhär aflånga fyrkanten är stallet. Rydberg Vap. 214 (1891). Hjälp mig till rätta / med den här tunga besten! Melin Breitenfeld 22 (1893, 1900; om en kista). — särsk.
α’) med syftning på den talande själf l. ngn hans kroppsdel o. d.; jfr γ α’ slutet. Känner ni igen det här ansigtet? Kexél 1: 148 (1788). Det är ju besynnerligt, att du, unga flicka .. skall vara visare än den här gubben med det långa skägget. Rydberg Ath. 335 (1859, 1866).
β’) (i sht i fråga om små barn) med syftning på den tilltalade. Hvad heter den här lille gossen? ”Vad gråter de här barnen för?” frågade gumman. Lagerlöf Holg. 2: 180 (1902).
β) med underförstådt sbst. Det (där) äpplet är dåligt, tag det här i stället! Hvarken skall hon få öfvergifva den här (näml. friaren) heller skall få den andra. Horn Lefv. 81 (c. 1657). Däd är den skogen, som du ska hålla reen från Biörnar ok O-diur, som (dvs. såsom) jag har giordt den här. Columbus Ordesk. 4 (1678). Det linnet, just det här. Bellman 2: 114 (1783). Nå, den här (näml. hatten)? Hallström Erot. 10 (1908).
γ) i substantivisk anv. Jag svär att .. / .. i den här agera din person! Snoilsky 2: 48 (1881; om en kappa). Men dethär — Fabbe drog upp flygskrifterna ur sin väska — är väl otvifvelaktigt sannt? Rydberg Vap. 43 (1891). Den här har jag haft gömd se’n första dagen, / då man dig förde hit. Melin Breitenfeld 1 (1893, 1900; om en kista). — särsk.
α’) (numera mindre br.) om person. Då sade kongen: di här äre mine rätte musicanter. S. Columbus Vitt. 272 (c. 1678). Den här kom i Grefvens tid. Kexél 1: 139 (1788). Den här min dotters hjerta har bedårat. Hagberg Shaksp. 1: 4 (1847). Hvem är det du har förlofvat dig med? jag hade ämnat den här åt dig. Lidforss Dante II. 1: 86 (1902). — särsk. [jfr motsv. anv. af eng. this one] (hvard., föga br.) med syftning på den talande själf, ersättande (ett starkt betonadt) ”jag”. (Vedtjufven) ”Skulle väl in efter mer, men den här säger stopp nu”, tänkte Mickel om sig själf. Högberg Vred. 1: 42 (1906). Därs. 2: 374 (1906).
β’) i neutr. sg. med syftning på sak l. person utan hänsyn till genus l. numerus, då pron. efterföljes l. (i frågesats inledd af ett interrog. pron.) föregås af substantivisk predikatsfyllnad. Det här är ett synnerligen respektabelt ställe. Angered-Strandberg N. värld. 25 (1898). Det här är min talisman. Mörner När o. fjärran 17 (1901).
b) i mera förbleknad o. oeg. anv.: som vi nu befinna oss på l. i osv. l. som nu försiggår l. råder osv. l. som vi nu hafva före l. deltaga i osv., förevarande, föreliggande; jfr DENNE I 2.
α) i adjektivisk anv. ss. attribut. Jag står inte ut med det här eviga kältet. Nu måtte hvar ok en bekänna, däd de här (dvs. de i denna skrift brukade) Latinske bokstäfren stå reenare än de andre härtils brukade i Swenskan. Columbus Ordesk. 3 (1678). Jagh önskar att dhet her brewe må finna E. M. wedh en gådh helsa. Hedvig Sophia (1699) i HSH 6: 180. Den här komedien kan bli ledsam nog. Kexél 1: 132 (1788). Den här kärleks och romanvurmen i huset må väl, för allt i verlden, icke ha något smittsamt?! Bremer Dagb. 106 (1843). Skola vi rasta ett ögonblick och du slätar mitt hår? Nej, det skulle rufsas till igen i den här blåsten. PT 1904, nr 159 A, s. 2. Nu ska ni få höra vad min mor en gång berättade mig om det här landet. Lagerlöf Holg. 2: 181 (1907). Aldrig öppnar de fönsterna i den här värmen. Strindberg Kammarspel 1: 21 (1907). — särsk.
α’) (†) härvarande, som finnes (osv.) här på stället l. på detta ställe (i motsats till på andra ställen); i modern sv. motsvaradt af ett efter sbst. ställdt ”här”. (Jag) blifver .. föranlåten Ederss Högwÿrdighet att föreställa den åtrå och nödighet som dhe här Församblinger hafva att winna en god präst. Växiö domk. akt. 1696, nr 29. Jag kan inte med den här maten. Dalin Arg. 2: 76 (1734, 1754).
β’) vid tidsbeteckningar: innevarande, denna (jfr d. o. I 2 a ζ). Den här natten har jag sofvit godt, men den förra var det klent med sömnen. De här dagarna. J. Bureus (1623) i 2 Saml. 4: 80. I dä-här nu löpande siuthonhundrade seculo. Columbus Ordesk. 39 (1678). Dhet här tillfälle. Växiö domk. akt. 1696, nr 29. Hvaråt ämnar du dig denhär gången? Rydberg Vap. 33 (1891). Den här årstiden .. har man blott ett par ställen att välja på (för en utflykt). LD 1906, nr 37, s. 2. Om jag skulle våga mig fram till människorna för den här enda natten? Lagerlöf Holg. 1: 93 (1906). jfr: Theslikez skall honom och vara eftherlåtit then her års tionden. Handl. rör. fin. kyrk. 1: 218 (1586). — särsk. (i sht hvard.) i uttr. vid det här laget, vid denna tid, i detta ögonblick, just nu. De kunde ju veta, att han aftjänat straffet vid det här laget. Lagerlöf Berl. 2: 123 (1891). Förenta staternas delegerade vid fredsunderhandlingarna äro måhända vid det här laget i Paris. PT 1898, nr 224, s. 2. A. Quennerstedt i Sthmsbladet 1907, nr 182, s. 1.
β) med underförstådt sbst. — särsk. vid tidsbeteckningar; jfr α β’. Broder, det har varit en ledsam natt, denhär. Rydberg Ath. 122 (1859, 1866).
γ) i substantivisk anv. Om man wille taga på at skrifwa, som nu iag dä-här til proof, swänska mäd Latinske bokstäf’r. Columbus Ordesk. 45 (1678). — särsk. i neutr. sg., i fråga om ngt som händer l. försiggår l. företages o. d. (l. nyss händt l. försiggått l. företagits osv.): denna händelse, detta företag, detta uppträde osv. Så snart han får veta af det här, så lär han fara ut med en hoper förtretliga bannor öfver meij. Boding Mick. Illp. 4 (1741). Det här det kostar på: jag torstar som en elg. Bellman 2: 22 (1769). ”Det här står jag ej ut med”, sade prosten. C. F. Dahlgren 5: 31 (1832). (Det är besynnerligt,) att icke dethär tar djupare, tänkte han. Lundegård Röde pr. 107 (1889). Det är en bra förarglig historia, det här. Lagerlöf Holg. 2: 190 (1907).
2) (numera föga br. utom i b α) med syftning på ngt i det föreg. omtaladt: denne (se d. o. II).
a) i adjektivisk anv. Then ährwärdigh herren mester Eric befaltte att jagh skulle giffwa ått Joachimo tilhånde 6 dalar och 2 m(arker). Dhi här 6 dalar togh Joachimus sielff. Bidr. t. Åbo hist. 1: 58 (c. 1600). I Lagen idkas en Försättning (dvs. brukas ett prefix), som heter of … Dä här ordet har jag brukat en ok an gång. Columbus Ordesk. 25 (1678). De här Brödren (dvs. de förut nämnda O. o. L. Petri) hade studerat i hoop mäd Göstaf Erikson. Därs. 38.
b) i substantivisk anv. Hulling kallas den lilla kroken, som sitter främst på meet-kroken .. Dä-här kan mycki wackert brukas metaphorist wijs. Columbus Ordesk. 32 (1678). — särsk.
α) (i sht hvard., fullt br.) i neutr. sg., med syftning på (innehållet i) en hel sats l. satsförbindelse; för språkkänslan ofta närmande sig den anv. som omtalas under 1 b γ slutet. Men lemnom dä här åt Styrmänn ok Skeppare. Columbus Ordesk. 13 (1678). Tala om det här för Benedict och hör åt hvad han har att säga. Hagberg Shaksp. 2: 47 (1847). Ur det här och annat allt / kan det slut du draga, / att (osv.). Bååth Vagant. 88 (1906).
β) [jfr DENNE II 2 a ε] (†) den senare; ställdt i motsats till ett DEN DÄR i bet.: den förre. Columbus Ordesk. 9 (1678; se under DEN DÄR 2 b δ).
3) (hvard.) med syftning på ngn l. ngt som förutsättes vara för (den talande o.) den tilltalande bekant l. allmänt känd(t); ofta med bibegrepp af den bet. som omtalas under 1 b; vanl. ss. uttr. för missnöje l. förakt o. d.; jfr DEN DÄR 3 samt DENNE III; bl. anträffadt i adjektivisk anv. Någon af de här putti mätrana (dvs. sprättarna) lärer fallit henne i tycket? Kexél 1: 62 (1776). De här eviga krigen äro odrägliga. Crusenstolpe Mor. 6: 42 (1844). — särsk. vid personnamn; jfr DEN DÄR 3 a β. Den här Acker går och säger åt alla att (osv.). PT 1897, nr 103, s. 2.
4) (numera i sht hvard.) med relation till en efterföljande (attributiv) bestämning, som närmare angifver hvad pronominet syftar på; dock (utom i c) aldrig rent determinativt, utan alltid med bibegrepp af ngn af de bet. som omtalas under 1, 2 o. 3, stundom t. o. m. med ngn af dessa ss. hufvudbet., hvarvid den följande bestämningen är att betrakta bl. ss. ett förtydligande tillägg; jfr DEN DÄR 4 o. DENNE IV.
a) med syftning på en efterföljande relativ bisats.
α) i adjektivisk anv. Dä-här Pronomen eller förnamne, som wij nu tal’ om. Columbus Ordesk. 11 (1678). De här Electorerne, som nu skola vällja de rätta Electorerne. 2 RARP 5: 214 (1727). En av de här små åarna, som silar sig fram över slätten. Lagerlöf Holg. 2: 181 (1907).
β) i substantivisk anv. — särsk.
α’) (mindre br.) om person. De här, som icke ha ett hår på hjässan. Lidforss Dante I. 1: 29 (1902). Den här, från hvem din blick till mig går åter. Därs. I. 3: 45 (1902).
β’) i neutr. sg. Hvad har allt det här ni behagar säga mig, för rapport med Friherrinnan Gyllenbalance? Kexél 146 (1788). D. Bergendal i 2 Nord. univ.-tidskr. 1: 111 (1901; se under DEN DÄR 4 a γ).
b) i neutr. sg. med relation till ett efterföljande (vanl. af med inledt) prep.-uttr.; jfr DEN DÄR 4 b β β’. Om det nådiga Herrskapet tillåter, så vill jag berätta en historia, som förefallit i min by i fråga om det här med platserna. Lidforss DQ 2: 356 (1892). Det här med afrättningen, det grämde mig. Hallström Legenddr. 83 (1908).
c) med syftning på ett l. flera efterföljande ord l. en efterföljande själfständig sats: följande; jfr DENNE IV 2.
β) i substantivisk anv. Dij här tycks klinga hårdt. Insupportabel. Menage (osv.). Columbus Ordesk. 7 (1678; Hesselmans uppl.). Ja — det här blir ändå det bästa. Kexél 1: 130 (1788).
Spalt D 875 band 6, 1910