| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEPLOJERING dep1loje4riŋ l. de1-, l. -åj-, l. DEPLOAJERING -oa- l. -ωa- l. -åa-, l. deplå1a-, i Sveal. äfv. -e3riŋ2, r.; best. -en; pl. -ar. Anm. Beträffande förhållandet mellan formerna deplojering o. deploajering jfr anm. under DEPLOJERA.
(förr) mil. vbalsbst. till DEPLOJERA 2: utveckling (med bibehållen l. förändrad frontriktning) från en djupare formering, vanl. kolonn, till en dylik med bred front, vanl. linje; särsk. om dylik verkställd (af de bakom främsta kolonnen l. afdelningen varande kolonnerna l. afdelningarna) gm flankmarsch rätt ut o. därefter frontmarsch upp till platsen i linjen; jfr DEPLOJAD. Arbin Ing. 19 (1761). Deployering sker så väl på stället, som under marche. Regl. f. cav. 1795, II. 1: 207. Linieformering från sluten kolonn eller deployering, som sker genom afdelningarnas flankmarsch. Hazelius Krigsk. 164 (1839). Vaktparadsexercisen, med svängningar och deplojeringar, på tusende gånger samma uträknade steg. Wingård Minnen 1: 39 (1846). Deplojering i slutna anfallskolonner på bataljonsafstånd från hvarandra. R. v. Kræmer i KrigsVAT 1865, s. 508. Best. f. uti ex.-regl. f. inf. ej fullt reglementerade rörelser 10 (1882).
-LUCKA~20. jfr -AFSTÅND. En linie af bataljoner, formerade i kolonner med deployeringsluckor. Sylvan Vial Krigsk. 1: 161 (1863).
Spalt D 947 band 6, 1910