| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEPOSITÄR dep1ωsitä4r l. de1-, l. -å- l. -o-, l. depωs1– l. depω1– l. depos1-, l. -æ4r (– – -ä´r Dalin), m.||ig., om juridisk person dock oftast r.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
(föga br.) depositarie. Andersson Frem. ord (1845, 1857; under deponera). Dalin (1850). Depositairen är antingen en privat person eller ock någon domstol. Åstrand 1: 177 (1855). Riksbanken är den enda publika depositären för all metallisk valuta, som till landet inkommer. (Agardh o.) Ljungberg Stat. III. 3: 218 (1859). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 286 (1893). — bildl. Vetenskapernas depositärer. Höijer 2: 338 (c. 1808).
Anm. Någon gång förekommer ordet, väl gm inflytande från lat. depositarius, som har äfv. denna bet., användt om den som gör en deposition. Rosenberg Bankv. 20, 21 (1878).
Spalt D 964 band 6, 1910