| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DERVISCH dærviʃ4 l. där- l. der- (därrvi´sch Dalin), m.; best. -en; pl. -er ((†) = Tournefort Resebeskr. ö. Levanten 147, 148, 151 (1772: i obest. o. best. anv.; i best. anv. därjämte -erne(s) sidd. 147, 149, 150), Bergklint Sam. II. 1: 16 (1775, 1802)).
benämning på medlemmarna af vissa mystiskt-religiösa brödraskap i muhammedanska länder. Dervisernes dantz (i Konstantinopel). S. Agrell (1711) i Karol. krig. dagb. 5: 239. Dervicher .. äro nästan det samma bland Turkarna, som Munkar bland de Påfviska. Hasselquist Resa 87 (1750). Längre bort på öppen vädjoban / En grupp af folket som dervischer svängde / I cirkel kring på ständigt samma plan. C. V. A. Strandberg 4: 164 (1857). Dervischen (är) den personifierade typen af lifvet i österlandet. Sysslolöshet, svärmeri, ödmjukhet och en i ögonen fallande sorglöshet äro hans attributer. Vámbéry Resa i Persien 41 (1869). Af dervischerna finnes en mängd olika slag eller ordnar, bland hvilka jag här blott vill nämna de tvenne, hvilka i Constantinopel spela största rolen, nemligen Rufaji (de tjutande) i Skutari och Mevlevi (de dansande) i Pera. Möller Utfl. t. Or. 49 (1873). Mörner Under halfmånen 86 (1906). — [efter motsv. anv. i eng.] om anhängare af mahdin i Sudan, mahdist. Rossander Ur nittonde årh. krig 2: 271 (1897). En betydande styrka dervischer under befäl af emiren Mahmud var i antågande nedåt Nilen. KrigsVAT 1899, s. 114.
-HÄLSNING~20. Den vanliga helsningsformeln ja hu! ja hukk! (dervischhelsningen). Vámbéry Resa i Persien 169 (1869). —
-MÖSSA~20. Vámbéry Resa i Persien 175 (1869). Dervischmössorna äro gjorda af mycket tjock, grå eller grågul filt och till formen liknande en stympad kon. Möller Utfl. t. Or. 49 (1873). —
-ORDEN~20. Ber. om Turkiet 121 (1822). Man säger i allmänhet, att dervischordnarna är för islamismen, hvad munkordnarna för katolicismen. Kræmer Orient. 66 (1866). Hedin Gm Khorasan 321 (1893). —
Spalt D 998 band 6, 1910