Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESODORISERA des1odor1ise4ra l. de1-, l. -åd-, l. -dår1– l. -då1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DESODORISATION -doris1atʃω4n l. -aʃ- osv.
Etymologi
[jfr t. desodorisieren, eng. desodorize, nylat. desodorisare, afledningar som med det upphäfvande prefixet des- (af fr. dés-, motsv. lat. dis-, itu, åtskils) hafva bildats till lat. odor, lukt, doft, stank (jfr ODÖR)]
med. o. tekn. befria (ett ämne) från elak lukt, särsk. sådan som uppstår gm förruttnelse; förr, då man antog att de illaluktande ångorna vållade smittosamma sjukdomar, nästan liktydigt med DESINFEKTERA, DESINFICIERA. F. Wahlgren i Hygiea 1849, s. 91. Den desodoriserande förmågan hos ”Burnetts-fluid”. Dens. Därs. 92. NF (1879). (Torfmullens) egenskap (att borttaga elak lukt) i förening med dess stora förmåga att uppsuga vätskor möjliggör dess användande till desodorisering af fäkalier. Olbers Fleischer Torfströ 54 (1891). — särsk. i uttr. desodoriserande medel, desodorisationsmedel. N. P. Hamberg i 1 Sv. läk.-sällsk. n. handl. 8: 316 (1854). NF (1879). Desodoriserande medel .., desinfektionsmedel, som rena luften genom att binda stinkande utdunstningar. 2 NF (1906).
Ssgr: A: DESODORISATIONS-FÖRMÅGA100103~020. En för torfmullens användande i renhållningens tjenst mycket vigtig fråga är om detta material jemte desodorisationsförmågan också besitter desinfektionsförmåga. Olbers Fleischer Torfströ 54 (1891). —
-MEDEL~20. jfr DESODORISERINGS-MEDEL. Desodorisationsmedel, benämnes dels starkt luktande ämnen med hvilka man kan täcka en skämd lukt, dels ämnen som borttaga en sådan lukt, utan att qvarlemna annan lukt istället. Ekenberg (o. Landin) (1889). C. v. Feilitzen i Sv. mossk.-fören. tidskr. 1891, s. 50.
B: DESODORISERINGS-MEDEL101030~20. = DESODORISATIONS-MEDEL. DN 1892, nr 8407, s. 4.

 

Spalt D 1026 band 6, 1911

Webbansvarig