| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DESPERATION des1peratʃω4n, stundom däs1-, ngn gg de1-, l. -aʃ- (– – -tschón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en, i mell. o. norra Sv. äfv. =.
desperat tillstånd, desperat beteende.
1) [jfr motsv. anv. i eng. o. lat.] (numera föga br.) motsv. DESPERAT 1: förtviflan, misströstan, hopplöshet. Oxenst. brefv. 8: 36 (1631). Mången braf Karl (som under ruset låtit afnarra sig äktenskapslöfte) .. råkar i Desperation, och tager sig det orådet före at rymma Fanan. Stadg. ang. landtmil. 1: 476 (1684). Denna swåra träldomen (bragte) mången (fången sv. officer) uti melanckolie, desperation ock misströstan. J. M. Lyth (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 87. Den ena .. tog döden af chagrin och desperation. HSH 7: 289 (c. 1750). Desperation. Förtviflan. Sahlstedt (1769). Författaren (Ch. Nodier) var .. innerligt steril, sjelf upplöst och blott troende på upplösningen af denna civilisation, som han kallar une civilisation cadavre. I denna profetiska desperation endast verkligen intressant. Geijer I. 7: 369 (c. 1835). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). NF (1879). — (†) öfvergående i bet.: af förtviflan vållad villervalla, råd- o. hjälplöshet. (Omöjligheten att göra vidare motstånd,) där wid en fullkomlig desperation följa torde. J. M. Lyth (1709) i Karol. krig. dagb. 2: 74.
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. lat. (Apulejus)] (mindre br.) motsv. DESPERAT 3: af förtviflan l. hopplöshet vålladt förakt för o. trotsande af hvad klokhet o. förnuft, vanliga hänsyn osv. bjuda. Tvungen att retirera .., eller och uthaf desperation slåes medh fienden. Oxenst. brefv. 5: 444 (1627). Den vnge Scipio Africanus brackte de Numantiner i sådan desperation, at de giorde ganska Staden til en stenhop, och kastade sig jemte sina bästa Skatter i elden. Bliberg Alm. hist. 130 (1735). Han lärer altså i desperation skaffa sig någor Capellans lägenhet. Linné Bref I. 2: 39 (1744). Han ville .. åtminstone drifva hans harm öfver sin gäckade kärlek till det yttersta och sedan förmå honom att, i disperation ge sitt samtycke till giftermålet med Fröken R. Stålberg Emmas hjerta 2: 136 (1839).
3) (i sht hvard.) motsv. DESPERAT 5: af öfvertygelsen om en saks hopplöshet framkallad känsla af dof förbittring o. harm; ursinne, arghet, ilska, raseri. Desperation, .. ursinnighet. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Gråter han .., så är det icke af blödighet, utan i desperation. Ljunggren Bellm. 152 (1867; om Mollberg). Klyftan mellan motståndarna har vidgat sig. De ha kommit till den punkt, där människor misströsta om att förstå varandra och därför råka i desperation. Larsson Id. o. makt. 21 (1908). Hur känner man icke hos Fröding, midt i hans desperation och cynism, .. den lifsoskuld, som är ett svenskt sångardrag så godt som något. F. Böök i Det nya Sv. 1908, s. 316. I ren desperation öfver kampens misslyckande drefvos en del arbetare under intrycket af ögonblickets stämning ur landet. PT 1910, nr 136 A, s. 3.
Spalt D 1032 band 6, 1911