| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DESSESS däs3~äs2 l. 4~1, n.; best. -et; pl. =.
mus. tonen d sänkt ett helt tonsteg, i notskrift betecknad med ♭♭ framför d; dubbeldess; jfr DESS-DESS. Dess-ess, c och hiss (äro) noga tagna icke .. af samma tonhöjd. Mankell Lärob. 56 (1835). Dessess är enharmoniskt samma ton som C. Josephson El. i mus. 19 (1860, 1873). Bergenson Musikl. 17 (1903). — särsk. i uttr. dessess dur (l. dessessdur30~2 l. 401). Efter cess-dur kan kvartcirkeln .. ytterligare fortsättas till .. dessess-dur (= c-dur) med tolf be. Bergenson Musikl. 29 (1903).
Spalt D 1051 band 6, 1911