Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DETRITUS detri4tus l. 032, r.; best. -en, i best. anv. dock vanl. utan slutartikel, äfv. DETRIT detri4t, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. detritus, fr. détritus, af lat. detritus, p. pf. af deterere, afnöta, utnöta, af de, af, från, bort, o. terere, nöta, skafva, slita (jfr DREJA, DRILL o. TARM)]
(i fackspr.) i smulor sönderfallen massa.
a) med. o. fysiol. om sådan massa som uppkommit gm krossning o. d. l. gm sönderfallande på grund af sjukdom. Gellerstedt Lungsoten 55 (1844). Detrit l. Detritus .., lämningar efter en förstörd kroppsdel, t. ex. afstötta delar af hud och bindväf, framkommande ur en såryta, smådelar af en krossad blåssten o. s. v. 2 NF (1906).
b) geol. om massa af grus o. d. som uppkommit gm bergarters vittring o. sönderfallande samt i allm. om af rinnande vatten bortfördt, finfördeladt bergartsmaterial ss. lera, sand, glimmer.
Ssgr: (b) DETRITUS-FLYTNING030~20. Denna ”detritusflytning” eller ”solifluktion” (kan) uppstå .., där förutsättningarna för en sådan mättning af jorden med vatten förefinnes. Nordenskjöld Polarv. 75 (1907). —
-MASSA~20.
a) till a. Ljunggren Käksv. 15, 50, 56 (1894). Lenhardtson Tandläkek. 203 (1897).
b) till b. SD(L) 1894, nr 163, s. 5. Bergens sluttningar (i Pamir) äro dolda under detritusmassor, och vid deras fot hafva .. gruskäglor bildat sig. Allt är med ett ord i hög grad vittradt. Hedin Gm Asien 1: 149 (1898). —
(b) -RAND~2. Hvarje (kvarts-) korn (af en viss sandsten) omgifves af en smal detritusrand. Hennig Kullens krist. bergart. 1: 4 (1898).

 

Spalt D 1117 band 6, 1911

Webbansvarig