| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DEVIATION de1viatʃω4n l. dev1-, stundom 01—, l. -aʃ-, r. (f. G. Dalin (1871), Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en; pl. -er.
1) (i fackspr., särsk. naturv., med., sjöt. o. bergv.) om det förhållandet att ngt aflägsnar sig l. afviker från den en gång gifna (ursprungliga) l. den normala riktningen l. har en riktning l. intager ett läge o. d. som afviker från den (det) normala. Roswall Nav. 182 (1824; i fråga om observationsfel som beror på att objektens kontakt tages på sidan om centrum i en tub). Ögats .. deviation (vid skelögdhet) kan äga rum i så många olika rigtningar som ögats physiologiska rörelser äro. Hygiea 1842, s. 186; jfr språkprofvet från Bergh nedan. Deviation af kula vid skottsår. Därs. 1868, Förh. 7. Just i detta ögonblick hade de resande bort sätta sin fot på månen, om icke den olycksbringande eldkulan förorsakat en deviation i projektilens bana. Verne Fr. jorden t. månen 2: 98 (1871). Deviation eller skelvinkel benämnes (vid skelögdhet) den vinkel, som det devierade ögats synaxel gör med den riktning, som den vid normal ställning skulle hafva. Bergh Ög. funkt. 100 (1884, 1891). Löwegren Ögonsjukd. 487 (1891, 1900). Epikur .. antog slumpen eller atomernas tillfälliga deviation såsom (världs-)förklaringsgrund. Borelius Metaf. 316 (1895). Radiumstrålarne .. visa magnetisk deviation (dvs. riktningsförändring på grund af magnetiskt inflytande). Å G. Ekstrand i Kem. tidskr. 1900, s. 154. — särsk.
a) opt. i fråga om ljusbrytning vid gränsytan mellan två medier; äfv.: deviationsvinkel (se d. o. a). Ju större anfallsvinkeln är, desto större blir den brutna strålens afvikning (deviation) från den anfallande. Floderus Fys. II. 1: 66 (1865, 1889). De deviationer som ljusstrålarna undergå under passagen genom vår atmosfer. Bergstedt Clément 3 (1868). Till storleken är deviationen lika med skillnaden mellan infallsvinkeln och brytningsvinkeln. Moll Fys. 4: 55 (1901).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] om det förhållandet att en magnetnål under inverkan af lokala magnetiska l. elektriska strömningar förändrar sin riktning; äfv. konkretare med afs. på ifrågavarande afviknings storlek o. d.; särsk. sjöt. om det förhållandet att nålen i en skeppskompass aflägsnar sig l. afviker från den magnetiska (missvisande) meridianen på grund af magnetisk inverkan från ombord å skeppet befintligt järn- o. stålgods o. d., lokalmissvisning. Östlig l. positiv deviation (med kompassens nordända öster om dess magnetiska meridian), västlig l. negativ deviation (med kompassens nordända väster om dess magnetiska meridian). Denna jernmassornas (i ett fartyg) verkan på magnetnålen .. kallas Local-Attraction, och den deraf uppkomna felvisningen: compassens Local-Missvisning eller Deviation. Klint Nav. 21 (1842). Den största deviationen inträffar vanligen, då fartyget stäfvar rätt ost eller vest efter kompassen. Tidskr. i sjöv. 1863, s. 60. Olika sätt för uttagande af deviation. SFS 1890, nr 44, s. 5. Tidskr. i sjöv. 1891, s. 259. Ostlig deviation får (i deviationstabellen) tecknet + och räknas till höger och vestlig tecknet — och räknas till venster från den kurs som styres. Bagger Den sv. fartygsbefälh. 272 (1891, 1895). De observerade deviationerna afsättas på de fulldragna linierna (å Napier’s diagram). Malmberg o. Fineman Deviationslära 33 (1892). Underv. f. mansk. v. fl. 2: 98 (1904). — jfr KRÄNGNINGS-, LOKAL-, TOTAL-DEVIATION.
d) med. (det patologiska) förhållande(t) att en kroppsdel l. ett kroppsparti l. ett organ o. d. i sin sträckning afviker från den normala riktningen l. från det rätta planet o. d. En deviation af (tung-)benet, så att det kommit att gifva sig inåt eller utåt eller till sidorne. Florman Anat. 1: 273 (1823). Elmgren Unders. ö. hög gom 2 (1904). Snedhet är .. en deviation af ryggraden. Claus Panum Människans sjukd. 141 (1909).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (numera knappast br.) afvikelse (från det rätta l. vedertagna l. beslutade o. d.). Deviationer och afsteg ifrån plan (dvs. planen). Höpken 1: 383 (1768). Detta är et af de många exempel som visa, at när man begår en deviation ifr(ån) lagen, en annan gerna blir en fölgd deraf. Porthan Bref t. Calonius 17 (1793).
-BOJ~2. sjöt. stor, tungt förankrad boj, utlagd på ett för bestämmande af deviationen hos kompass lämpligt ställe; jfr -DYKDALB. 2 NF 6: 272 (1906). —
-FORMEL~20. sjöt. formel använd vid uträknande af deviationen hos kompass. Den exakta deviationsformeln för krängdt fartyg. Malmberg o. Fineman Deviationslära 171 (1892). Den s. k. allmänna deviationsformeln (den förenklade eller approximativa deviationsformeln, som mest användes och som är fullt tillräckligt noggrann, då deviationens storlek ej öfverstiger 20°—25°). 2 NF 6: 271 (1906). —
-FÖRSÖK~02. (föga br.) sjöt. deviationsbestämning, deviationsobservation. Regl. föreskr. f. compassens localmissvisn. 30 okt. 1849, s. 1. —
-JOURNAL~02. sjöt. De data, som insamlas rörande de magnetiska förhållandena ombord, deviationskoefficienterna, deviationens storlek och förändringar m. m., pläga sammanföras i en särskild deviationsjournal. 2 NF 6: 272 (1906). —
-KOEFFICIENT~00102 l. ~01002. sjöt. i deviationsformel ingående koefficient (som bestämmes ur observationer af deviationen). Beräknande af ungefärliga och exakta deviationskoefficienter. SFS 1890, nr 44, s. 5. Malmberg o. Fineman Deviationslära 66 (1892). 2 NF (1906). —
-KURVA~20. sjöt. i diagram ingående kurva som grafiskt framställer deviationen hos en kompass. SFS 1890, nr 44, s. 5. Malmberg o. Fineman Deviationslära 33 (1892). Katal. ö. fl. utst. 1897, s. 44. —
-LÄRA~20, sbst. fys. o. sjöt. lära(n) om kompassens deviation, dess arter o. orsaker äfvensom om sätten att upphäfva densamma o. förebygga de däraf uppkommande olägenheterna vid navigering. SFS 1890, nr 44, s. 5. Deviationslära. Efter Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag utarbetad af F. S. Malmberg och C. G. Fineman. (1892; boktitel). De (vid Sverges navigationsskolor) nyinförda ämnena: deviationslära och tidvattenslära. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 15. PT 1909, nr 109 B, s. 1. —
-MAGNET~02. bergv. magnet medelst hvilken deviationen hos deklinationskompassen å en Thaléns magnetometer framkallas. R. Thalén i Öfvers. af VetAFörh. 1874, 2: 7. 2 Uppf. b. 5: 74 (1902). —
-MÄTNING~20. bergv. mätning af (den på förekomsten af magnetiskt malmlager beroende) deviationen hos deklinationskompassen å en Thaléns magnetometer. Att ur de på jernmalmfälten anstälda deviationsmätningarne bestämma, både huru djupt under jordytan malmmassans centrum är beläget, och — åtminstone approximativt — huru stor den nämnda massan är. R. Thalén i Öfvers. af VetAFörh. 1874, 5: 7. Dens. i Jernk. ann. 1879, s. 30. —
-OBSERVATION~0102 l. ~0002. sjöt. o. bergv. R. Thalén i Öfvers. af VetAFörh. 1874, 5: 17. Hägg Prakt. navig. 29 (1900). —
-TABELL~02. sjöt. tabell som för hvarje kompasskurs upptager deviationen o. motsvarande magnetiska kurs i grader, resp. streck. Föreskr. f. bestäm. af compassens deviation 30 okt. 1849, s. 3. Wrangel Nav. 84 (1897). De efter kompenseringen gjorda deviationsobservationerna (sammanställas) i en deviationstabell, som tjänar till dagligt bruk vid navigeringen. 2 NF 6: 271 (1906). —
-UNDERSÖKNING~0020. sjöt. o. bergv. deviationsbestämning, deviationsobservation. Pettersson Nav. 64 (1861). Wrangel Nav. 73 (1897). —
-UTTAGNING~020. sjöt. deviationsbestämning, deviationsobservation. Wrangel Nav. 73 (1897). Hägg Prakt. nav. 28 (1900). —
(1) -VINKEL~20. vinkel som visar storleken af en deviation. Liksom deviationsvinkeln (vid paralytisk strabism) vexlar, vexlar äfven afståndet mellan dubbelbilderna. Bergh Ög. funkt. 104 (1884, 1891). särsk.
a) opt. till 1 a: vinkel som en bruten ljusstråle bildar med den infallande strålens tänkta förlängning. Vinkeln .., som dessa båda strålar bilda med hvarandra, kallas afviknings- eller deviations-vinkel. Floderus Fys. II. 1: 66 (1865, 1889).
b) till 1 b. R. Thalén i Öfvers. af VetAFörh. 1874, 2: 7. Vid Sinusmetodens användning (i o. för deviationsbestämningar) lägges först deviationsmagneten på sin plats å (magnetometer-) armen. Derefter inställes magnetnålen på noll, och sedan deviationsmagneten borttagits, afläses deviationsvinkeln. G. Nordenström i Jernk. ann. 1898, s. 321.
Spalt D 1120 band 6, 1911