| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DEVUEMANG de1vɯemaŋ4 l. dev1-, l. -u- l. (närmande sig fr. uttal) -ω-, l. de1vɯmaŋ4 osv. (devumánng Dalin), n.; best. -et.
(numera knappast br.) oinskränkt hängifvenhet (för) l. underdånighet (under regent l. högtställd öfverordnad), särsk. sådan den tager sig uttryck i ord o. handling; oftast med bibegrepp af servilitet o. kryperi; jfr DEVOTION 2. Andersson Frem. ord (1845, 1857; under devot). Deciderad liberalist, rörlig och rask, skydde han ingenting högre än devouementet. Ahnfelt Stud.-m. 1: 254 (1857). ”Denna sinnrika uppfinning af det professorliga devouementet skulle mycket hafva roat H. M.”, berättar en samtida tidning. Bååth-Holmberg C. XV 17 (efter källa fr. 1861). Ficklex. ö. främ. ord (1903).
Spalt D 1133 band 6, 1911