Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DIAKONIK di1akoni4k l. -kå- l. -kω-, äfv. 0104, r.; best. -en.
Etymologi
[efter t. diakonik, bildadt af T. Schäfer (se Handb. d. theol. Wissenschaften 4: 520 (1890)) efter mönster af motsvarigheterna till sådana ord som KATEKETIK, HERMENEUTIK]
teol. benämning på den gren af praktiska teologien som handlar om diakonien (se d. o. 1). Diakonikens begrepp och ställning i det praktiskt-teologiska systemet. Holmström Kyrkl. fattigv. 249 (1892; rubriktitel). Dens. Församlingsv. 57 (1898).

 

Spalt D 1173 band 6, 1911

Webbansvarig