| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
DIALOGISERA di1alå1gise4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (– -lågisèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i sht i litterärt fackspr.) till DIALOG (1 o.) 2 (o. 3): affatta (ngt) i dialogform, vare sig gm att förvandla en redan föreliggande, i annan form affattad text till dialog l. gm att från början författa l. komponera ngt ss. dialog; jfr DIALOGERA 1. V. F. Palmblad i Phosph. 1812, s. 119. (’Tobiæ comedia’) är i sjelfva verket blott ett dialogiseradt sammandrag af Tobie Historia i Bibeln, der nästan intet handlas. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 63 (1818). Flera Edda-sånger äro dramatiskt tänkta och äfven dialogiserade. J. E. Rydqvist (1835) hos Ahnfelt Rääf 311. Schück Sv. litt.-h. 1: 203 (1886). Han roade sig med att skrifva vers och dialogisera fabler för teatern. GHT 1897, nr 70 B, s. 1. Dialogiserade dikter. Söderhjelm Runeberg 1: 434 (1904). — utan obj.; jfr DIALOGERA 3. Det gamla monologiserande och dialogiserande maneret (i skådespel). Beskow Vandr. 2: 141 (1820, 1834). Den sällsynta lätthet .. att med behag dialogisera, som naturen henne (dvs. den dramatiska författarinnan fru Stjernström) så frikostigt förlänat. Crusenstolpe Medalj. 115 (1858).
Spalt D 1189 band 6, 1912