| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
DIATONISK di1atω4nisk, äfv. -å4– (– -tónissk Dalin), adj.; adv. -T.
mus.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr. samt lat. modulatio diatonica, gr. γένος διατονικόν] i fråga om grekernas (o. romarnas) musik, i sådana förb. som diatoniskt tetrakord, diatonisk skala (jfr b) o. dyl., tonföljd bestående af två hela o. ett (stort) halft tonsteg. Euclides .. har .. visat skillnaden emellan de då nyligen (af grekerna) upfunne .. tre toners slägten, nemligen det Diatoniska, Chromatiska och Enharmoniska. Hülphers Mus. 35 (1773). Bauck 1 Mus. hist. 12 (1862). NF (1880).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. it.] i fråga om modernare musik, i förb. diatonisk skala (jfr a) o. dyl. (l. i förb. som ansluta sig därtill), om tonföljd som med bl. skalegna toner fortskrider från ton till ton; motsatt KROMATISK. Den Diatoniska Skalan är af tveggehanda Tonart: Dur och Moll. Mecklin För beg. i tonk. 13 (1802). Då melodien fortskrider diatoniskt. Drake Kontrap. 63 (1845). Bauck 1 Musikl. 1: 18 (1864). De nedgående diatoniska skal-löpningarna i orchesterbasarna besvaras af uppgående kromatiska skalor i violinerna. Norman Mus. upps. 8 (1880). Den s. k. diatoniska eller naturliga skalans intervall. Björling Klangf. 9 (1880). Wegelius Musikl. 1: 19 (1888). Diatoniskt tonsteg består af två, hvarandra närmast belägna stamtoner och är af tre olika slag: halft, helt och öfverstigande. Bergenson Musikl. 14 (1903). — i numera obr. förb. Den hastiga och orediga fölgden af alla våra Chromatiska och Diatoniska ljud. SP 1780, s. 250.
Spalt D 1223 band 6, 1912